blindtarmen

Tycker att det är hysteriskt roligt att djurgården nu har blivit bestraffade för vad som hände i matchen mellan Bajen-Gnaget för ett tag sen (ja, då fotbollen dog igen, ni vet). Trots att hammarby har bett Svff (svenska fotbollsförbundet, för den oinsatte) att sätta upp nät framför bortalagets sektion på Råsunda fotbollstadium, som en åtgärd för att minska antalet inkastade föremål, har de gång på gång blivit nekade detta. För den som inte vet det är Hammarby den klubb som alltid får bäst omdöme hos så väl brandkåren som polisen för sina arrangemang. Hammarby som klubb sköter sig exemplariskt i de flestas mening. Sen att det finns idioter som vill förstöra för andra är en helt annan sak.

Svff, som äger Råsunda, nekar Hammarby ett nät framför sina supportrar. En par bajare gör bort sig, kastar in en smällare och fotbollen dör åter igen. Svff kräver HAMMARBY på bötesbelopp, inte individerna som kastar in smällarna, utan föreningen Hammarby IF FF ska betala för deras idioti. Var för någon annanstans i samhället fungerar det på det sättet, speciellt när Hammarby är en av få föreningar (faktiskt) som tar säkerhetsfrågan på allvar.

Nu ska alltså Hammarby själva bekosta nätet på bortasektionen på Råsunda, tillsammans med Djurgården som inte ens spelade. Absurdum i kvadrat. Det har Svff bestämt, samt att samma sekt får in hundratusentals kronor på bötesbelopp som de kan dela ut efter eget tycke och smak. Pengar och en upprustad arena, snacka om ett klipp för Svff. Hoppas att bajarna och djurgårdarna har sinnesnärvaro till att ta med sig "sitt" nät hem efter matchen.

Undra vad Malmö och Helsingborg får för straff efter incidenterna i samband med deras möte och då vet ni förmodligen inte ens vad jag pratar om... Gräsmattan behöver läggas om på Råsunda...

Det finns ingenting som kan få mig att må så dåligt som när jag lyssnar på en Hammarbymatch på Sveriges Radios webbradion. Detta högst frivilliga självplågeri har många gånger fått mig skrika avgrundsvrål i ren frusteration, ofta inte över hur matchen i sig gestaltar sig, utan för att jag inte begriper vad som händer. "Sundsvall har bollen mitt på Hammarbys planhalva... *smack*... går förbi hammarbybacken Johansson...*mummel* nej Sleyman... MÅL!, jag kunde inte se vem som sköt, men det gick väl via en Hammarbyback?...".

Ibland funderar jag över hur SR fördelar kommentatorerna mellan de olika idrottsevenemangenn. Min misstanke är att webbradion fungerar lite som en praktikplats där de unga förmågorna får prova sina färdigheter. Tyvärr visar det sig allt som oftast att de inte pallar för trycket med resultatet att de inte klarar av att förmedla ut till mig som lyssnare vad som egentligen händer på planen. Man har hört en hel del sköna lirare med mindre koll på läget kommenterat matcher på webbradion. Märkligt att man aldrig hör någon av dem kommentera mer än en match...

Usch, ibland undrar man om det är värt det. Är det inte bättre att stänga av idioten som envisas med att säga Freddy Söderström (Hammarby har en Freddy Söderberg och en Fredrik Söderström) och göra någonting annat. Men nej, det vore faktiskt att svika Hammarby... på något märkligt sätt... om jag ska vara riktigt frank så kan jag faktiskt inte göra någonting annat alls samtidigt som jag lyssnar, jag kan ju missa någonting mitt i all kylskåpspoesi av lösryckta meningar och syftningsfel.

Vad jag har gjort för att förtjärna detta straff vet jag inte, men det jag vet är att jag kommer att spendera nästa matchdag efter samma ångestfyllda premisser. Förresten vann Bajen med 2-1 efter mål i 93:e minutern, givetvis la webbradion av i 85:e minuten...

Jag har min sista arbetsdag den 8 augusti och som av en tillfällighet är även detta datumet för invigningen av de olympiska spelen i Peking. Invigningen brukar dock, enligt min erfarenhet, inte vara så spännande, men känslan av att jag kan vakna upp den 9/8, slå på tv:n och titta på idrott hela dagarna slår det mesta. Det är inte heller vilken idrott som helst, de olympiska spelen är det största som en idrottsman/kvinna kan deltaga i och den stolthet som lyser i deltagarnas ögon bara understryker spelens innebörd. Många har byggt upp hela sina karriärer efter att de ska vara som bäst den 9 augusti 2008, vi snackar här om ett 10-15 årsperspektiv, det mina vänner är målmedveten träning.

En idrottsman/kvinna kan ha vunnit hur många världsmästerskap som helst, har denne "bara" blivit tvåa i OS så är det avsaknaden av en guldmedalj i nämnda mästerskap som denne kommer att bli ihågkommen för. Mannen/kvinnan som hade all talang i världen, men som aldrig lyckades i OS.

Tyvärr har deltagarnas prestationer redan på förhand hamnat i skymundan av andra diskussioner. Det tycker jag är synd, då de olympiska spelen för mig inte handlar om politik, dessa diskussioner finns det gott om andra forum för. När jag säger detta tar jag varken ställning för/emot mänskliga rättigheter eller för/emot folkrepubliken Kina som nation, jag tycker emellertid att detta är fullständigt ointressant i sammanhanget. För mig handlar de olympiska spelen om idrottslig tävlan man mot man, kvinna mot kvinna, om ära och berömmelse. Idrotten i stort och då särskilt OS, är en plats där olikheter i exempelvis politik och religion tillfälligt läggs åt sidan till fördel för den känsla av samhörighet som finns inom idrotten. Det är den olympiska andan för mig.

Följande inlägg är fotbollsrelaterat och läses på egen risk

***

Just nu mår jag oförtjänt bra, så bra att jag börjar bli orolig över när det ska vända, för det gör det alltid. Livet som fotbollssupporter är en emotionell bergochdalbana, men nu ska vi inte hänga upp oss på det.

Just nu kan hammarby ställa vilken junis som helst på banan och denne spelar som om det vore en självklarhet med spel i allsvenskan.

Just nu klarar sig hammarby utmärkt utan en traditionell backlinje. Dra ner ett par mittfältare och skyttekungen i talanglaget (div.2) istället. Anfall är bästa försvar sägs det, släpper vi in två mål/match får vi väl göra tre frammåt.

Just nu kan Hammarby slå 26 passningar inom laget, för att sedan avsluta med ett mål.

Just nu känns en 3 målsledning inte helt säker en kvart före slutet. Det svänger om bajen som bekant.

Just nu kan motståndarnas målvakter klanta sig likt vad hammarbys ditos har gjort till en konstform de senaste säsongerna.

Just nu kan Charlie Davies göra mål. Var är ni nu alla ni som hånfullt skrattade åt mig när jag med en idiots envishet försvarade honom förra säsongen?

Chuckie D personifierar den orkan av medvind som Hammarby för närvarande befinner sig i. Han springer och springer, allt som oftast får han bollen med sig och ibland gör han t.o.m. mål. Genom att han tåar in bollen emellanåt och de billiga målen kommer mer kontinuerligt, får hela laget mer andrum. Jag är bajare, jag hade kunnat doktorera i ämnet måltorka. Frustrationen, den ständiga oron och stressen över att bolljävlen aldrig går i mål. Hammarby har fått kämpa för sina mål och har haft väldigt lite stolpe in de senaste åren.

Det skulle förvåna mig föga om Charlie inte skulle hitta nätet någon mer gång iår, om försvarsspelet skulle ramla ihop som ett korthus. Allt över 3 passningar inom laget ses som fullt godkänt, en ångestfylld tillvaro i tabellens nedre region. KRIS KRIS KRIS. Men just nu mår jag jävligt bra och det kan ingen ta ifrån mig.

Egentligen är det ganska besynnerligt att det allt som oftast är 3 tilläggsminuter i en fotbollsmatch. Den enda logiken jag kan finna i detta fenomen är att domaren lägger till en halv minut på båda lagens byten (normalt 6 st totalt). Jag har dock för mig att tid ska läggas till när domaren blåser av för skada...kanske ett missförstånd från min sida... En annan fråga är varför det finns en oskriven regel på 1 tilläggsminut i första halvlek, i allsvenskan såväl som i EM? Varför alltid 1 minut? Man tycker liksom att det borde variera något från match till match, men icke, 1+3 är regeln som gäller.

Ryssland var bättre än Sverige, så enkelt är det och egentligen är allt sagt med det...

Årets täta spelprogram i allsvenskan är direkt intressedödande. Eftersom VM ligger mitt under sommaren dvs. den svenska högsäsongen, samt att någon bestämde att vi behövde lag som Ljungskile i allsvenskan blir spelschemat väldigt kompakt. Vissa veckor spelar lagen 3 matcher på en vecka, en omställning som jag inte har hunnit aklimatisera mig till. Man hinner inte lägga den förra matchen bakom sig innan det är dags för en ny. Är det derby idag? det hade jag ingen aning om...

Hur tror pamparna att en supporter ska ha råd att lägga ut för två biljetter i veckan samt kunna försvara detta hemma? Nu börjar också det hårda matchandet ta ut sin rätt på spelarna, då både inställningen till matcher och skadeläget i truppen kan ifrågasättas.

"Men det är bra för den svenska bredden och fler ungdomar får chansen med fler lag i allsvenskan". För det första är det bara att se till hur ett lag som Ljungskile har valt att värva inför den här säsongen. Ljungskile trodde inte på sin framgångsrika spelartrupp från superettan förra året och värvade helt enkelt en helt ny. Hur många av dessa spelarna var svenska? Istället för att ge svenska spelare chansen, värvas det billiga bosman-spelare från utlandet för att bredda truppen. Jag vågar faktiskt utan att ha kollat upp siffror påstå att de större klubbarna är minst lika bra som de små på att få fram och ge talanger chansen. Dessutom handlar det inte om att talanger ska ges många chanser, de ska ta chansen när de får den. Bästa laget ska alltid spela, annars har man för låg ambitionsnivå för allsvenskan.

Vidare hör lag som Ljungskile även till de lagen som egentligen inte vill spela fotboll. De vill ta poäng och deras enda chans att göra det är att backa hem med 10 man och hoppas på ett oavgjort resultat. Detta är en framgångsrik taktik som har hjälpt bland andra Kalmar och Gefle att etablera sig i allsvenska. Om det vore så att svenska talanger skulle få fler chanser i dessa lag dömda till bottenstrider, vill vi verkligen att det är så de svenska talangerna ska få sin fotbollsfostran, eller ska de spela anfallsfotboll i superettan? Vi som älskar våra lag kommer att följa våra lag oavsett hur tråkigt de spelar, men hur skulle marginalåskådarna reagera om alla lag i allsvenskan spelar som Kalmar, Gefle och Ljungskile?

Jag får ofta höra det här från min omgivning, men det krävs en dåre för att springa runt i för små skor såhär års. Fotbollskor kan dessutom inte vara de bästa att tränga ner fötterna i, då de ömma tårna blir utsatta för en hel del sparkande.

Men skorna ska sitta tajt på fötterna för optimal känsla (och som målvakt är detta en absolut nödvändighet), man får helt enkelt lida sig igenom några månader och ett antal stortånaglar för att få en riktigt skön sko. Det värsta som finns är för stora skor. Nä, jag går hellre och har ont i fötterna i 3 månader och tappar ett antal naglar, än tar på mig ett par skor som är en storlek förstora. Eftersom jag är van vid små storlekar på mina fotbollskor köper jag för små storlekar i alla andra vardagsskor. Sa jag förresten att jag inte är så smart?

Jag är dessutom ganska manisk i mitt val av fotbollsskor. Det är bara Adidas Copa Mundial som duger för den här liraren, minst en storlek för små. Jag kan gå runt i dagar och klämma på olika modeller och märken, men lika säkert som att solen går upp imorgon, kommer jag att tillslut gå hem med ett par Copa Mundial under armen. De som kan sin fotbollsko-historik (nu kommer vi in på ett av mina nördiga specialämnen igen, vem kan ärligt talat bry sig förutom jag? och varför sitter jag inne på sådan här kunskap?) vet att dagens Copa Mundial lanserades 1982 och är idag världens mest sålda fotbollssko. En sko som har funnits i Adidas sortiment i 26 år kan helt enkelt inte vara dålig. Den dagen då Copa slutar tillverkas, har jag gjort min sista match.

Men nu sitter jag här med en nagel som vägrar att helt lossna och imorgon ska jag spela match i skor jag inte har hunnit gå in. Fan ta mig och mina jävla idéer!

När jag läste det här på Hammarbys officiella hemsida, visste jag inte hur jag skulle reagera. Sulan i landslaget? Skämtar någon med mig?

Sulan är inte världens mest briljanta fotbollsspelare. Han är inte killen som drar 4-5 motståndare och avslutar med en tunnel på målvakten. Han slår bort passningar till höger och till vänster. Ibland stöterna han helt huvudlöst på sin anfallare. Ofta är hans första tillslag på bollen så dåligt att han sätter sig själv och sina medspelare i onödig tidspress.

Tänk om fotboll vore så enkelt.

Sulan är min hjälte. Han har varit trogen Hammarby i snart 10 år. Visst slår han bort passningar till förbannelse och visst springer han bort sig ibland. Till hans försvar bör det dock erkännas att han har blivit betydligt bättre på dessa punkter de senaste åren. Sulan är en kille som utan att tveka hade sprungit över hela planen för att ta tillbaka en förlorad boll. Med en kniv i ryggen och båda fötterna i gips.

Sulan kommer aldrig att ta en ordinarie plats i Sveriges landslag. Men uttagningen bör ses som ett erkännande från det svenska fotbollsetablissemangets sida. Ett erkännande som allsvenskans mest underskattade fotbollsspelare verkligen är värd.

Som säkert många vet så har jag ett intresse som jag är ganska nördig i. Jag ser mig själv som en fotbollsnörd och då i synnerhet när det kommer till den vackra klubben Hammarby IF. Ni får helt enkelt stå ut med det här nördiga inlägget...

Hammarby hade det milt uttryckt inte så  värst bra med målvakter förra året (jag såg mig själv som lösningen på problemet, innan jag skadade ryggen dvs.). Ante Covic vaktade Bajens kasse under de mest framgångsrika åren i klubbens historia. Ante valde inför förra säsongen att flytta hem till Australien och då värvades Erland Hellström (som är son till den inte helt okända Ronnie). Erland hade dock inte helt optimala förutsättningar för att göra sig själv rättvisa då han drogs med en envis knäskada, som i sin tur ledde till att han missade hela vårsäsongen. Kvar fanns då den flaxige Benny Lekström som innan säsongen kunde räkna sina allsvenska framträdanden på sin högra handske. Inför premiären värvades Richard Kingson från Ghana på ett tre månaders kontrakt. Kingson gjorde det bra, inget snack om det. Men jag kan inte säga att jag är lika imponerad av honom som så många andra verkar vara. Richard var väldigt flaxig och precis värdelös på att plocka inlägg. När Richards kontrakt med Hammarby gick ut så flyttade han till Birmingham, där han idag är heltidsanställd vatten- och västbärare.
 
Så långt var det ingen fara. Problemen började komma när Erland skadade sig (igen) efter några få tveksamma matcher. In med Benny Lekström som inte han heller gjorde något vidare bra jobb. Nu hade Hammarby helt plötsligt två målvakter som var riktigt dåliga. Situationen blir inte bättre då även Benny skadar sig och 17-åriga George Moussan blir tagen direkt ur skolbänken för att vakta Hammarbys bur i allsvenskan. George är duktig, men han är inte någon som man håller i handen när det börjar blåsa upp till storm. Detta i ett skede då Bajen spelar sin viktigaste Europamatch i klubbens historia.

Lägg där till att målvaktstränaren (numera "fotbollsansvarig" vad nu det betyder), tillika guldhjälten Lasse Eriksson, 42 vårar, satt på bänken ett antal matcher. Dessutom lånades en annan veteran, Magnus Jonsson (?), för att nöta bänk.

Det säger sig självt att det inte blir bra om man byter så mycket på en position under en säsong. Många gånger har vi faktiskt förlorat på att vi inte har någon trygghet längst bak.

Idag blev det klart att Kristoffer Björklund spelar i Bajen nästa år. Det lilla jag har sett av honom tycker jag att det verkar som den stabila och trygga målvakt som bajen har behövt. Sen har uttalande från högt uppsatta personer i Hammarby gjort gällande att Bajen inte har värvat färdigt på målvaktssidan, vilket ger hopp om att en viss landslagsman fortfarande är aktuell... 

förövrigt vinner Charlie Davies skytteligan 2008!   

Om jag har kopplat rätt nu så har det tagits ett steg till en ny arena för Hammarby IF. Det är snack om något komplex med skjuttak (kan ha fel på den punkten) med plats för 30 000 söderkisar. Arenan ska enligt uppgift ligga i globenområdet, vilket är bästa tänkbara lösning. Men som bajare har man fått lära sig den hårda vägen att man inte ska ta ut något i förskott. Bajen har velat ha en arena i ungefär lika många år som jag är gammal. Processen har alltså varit allt annat än kort och jag vägrar tro på något förrän det första spadtaget har tagits på systembolagstomten (ganska roligt att en framtida arena ska ligga där f.ö. med tanke på bajenmyten).

Men om det nu blir verklighet, peppa peppa ta i trä, måste man ställa sig frågande till hur bajen med ett av allsvenskans jämnaste publiksnitt över 10 000 ska kunna fylla ut arenan på 30 000 utan att det ska kännas som när IFK Gbg fick hybris o skulle spela alla sina matcher på nya Ullevi (nya Ullevi känns å andra sidan mer som en friidrottsarena, med löparbanor och kikaravstånd mellan publik och spelare). Ägarförhållandet blir också intressant att se. Kommer AEG att kliva in och betala vissa av byggkostnaderna och hur stor del (om ens någon) kommer Hammarby att äga. Hammarby har haft allsvenskans dyraste säsongskort pga. de skyhöga planhyrorna på ett sedan många år förfallande Söderstadion. Så jag tror inte att kostanderna för publiken kommer bli så värst mycket större.

AIK har sedan många år gett bort överskottsbiljetter till ungdomslag för att kunna fylla ut Råsunda. Det är alltid bättre att sälja biljetter för 1 kr än att stolar står tomma. På det här sättet har AIK kunnat rekyterara supportrar genom att visa lite good will.

Som den bakåtsträvare jag är så skulle jag bli synnerligen besviken om de skulle lägga en plastmatta istället för naturgräs på den nya arenan. Inte för att jag tror att det skulle missgynna Hammarby spelmässigt med konstgräs, snarare borde Hammarbys snabba passningsspel på sikt gynnas av låtsasgräs. Men en fotbollsplan ska lukta nyklippt gräs punkt slut!