blindtarmen

Det här med att ställa om klockan till sommartid och vintertid är inte min grej. Jag är den typen av människa som du får ringa och väcka morgonen för att jag har glömt det där med ställa fram trädgårdsmöblerna (eller hur det nu var igen?). Lagom tills jag har ställt om alla klockor i hushållet så är det vintertid igen som gäller. Det är lite som julpyntet, det är ju snart jul igen så varför då bemöda sig med att plocka ner ljusstaken? Om jag var ledare för ett politiskt parti hade mitt främsta vallöfte varit att det ska införas flextider på allt första veckan efter att klockan har ställts om till vinter/sommartid.

Jag är faktiskt ganska dålig på det mesta som har med tid att göra. Det gamla tv-programmet Robinson brukade ha en tävling där deltagarna utan klockor skulle tända en eld när det hade gått exakt en timme, närmast i tid vinner. Jag hade troligen råtorskat i en sån tävling.

Vad jag kanske inte i första hand ger sken av alla gånger är att jag faktiskt är ganska punktlig. Kommer jag ihåg en tid så ser jag till att vara där nästan exakt på klockslaget. Det har jag efter min käre far som tycker det är ohyggligt jobbigt att stå och vänta i fem minuter, samtidigt som han inte vill komma för sent. Min far är så snudd på sjukligt punktlig att han gärna cirkulerar ett par kvarter med bilen, bara för att inte komma för tidigt.

Det hjälper dock föga att vara punktlig om man i något förvirrat ögonblick inbillar sig att mötet är en timme senare än vad det egentligen är. Ibland hade jag nog behövt få en lapp med alla mina aktiviteter för den kommande vecka nerskrivna, precis som de veckobrev fröken skickade hem till föräldrarna när man gick på lågstadiet...