Manbag
Jag gillar inte ryggsäck. Träningsväskan är bra, men den tar tyvärr lite för stor plats om man bara ska gå till en föreläsning. Dessutom har den en tendens till att inte lukta så gott..
Det är en av livets stora orättvisor att vi män inte ska få gå runt med väskor i lagom storlek, utan att dessa ska förväxlas med handväskor. Min mycket maskulina tygpåse (den är blå!) skall dock inte blandas ihop med en kvinnlig handväska..
I början användes påsen mest till transport ("transport" låter manligt) av skolsaker mellan min lägenhet och skolan. Men nu har jag upptäckt att jag börjar lägga ner fler och fler "bra att ha"-saker i påsen.
Varför ska endast kvinnor vara privilegade med ett praktiskt sätt att ta med sig sina käraste ägodelar då de går utanför dörren?
Nu innehåller min kära tygpåse allt från tuggummin, via försvarets hudsalva, till ett trasigt paraply. Jeansfickor i all ära, men några paraply rymmer de inte.
Nä min blåa tygpåse får nog allt hänga med ett tag till...
Det är en av livets stora orättvisor att vi män inte ska få gå runt med väskor i lagom storlek, utan att dessa ska förväxlas med handväskor. Min mycket maskulina tygpåse (den är blå!) skall dock inte blandas ihop med en kvinnlig handväska..
I början användes påsen mest till transport ("transport" låter manligt) av skolsaker mellan min lägenhet och skolan. Men nu har jag upptäckt att jag börjar lägga ner fler och fler "bra att ha"-saker i påsen.
Varför ska endast kvinnor vara privilegade med ett praktiskt sätt att ta med sig sina käraste ägodelar då de går utanför dörren?
Nu innehåller min kära tygpåse allt från tuggummin, via försvarets hudsalva, till ett trasigt paraply. Jeansfickor i all ära, men några paraply rymmer de inte.
Nä min blåa tygpåse får nog allt hänga med ett tag till...
En ny termin, ett nytt liv
I hushållet Börjesson/Wilén har rollerna blivit ombytta över en natt. Stina har börjat läsa i Malmö och jag har påbörjat en betydligt slappare kurs än den jag läste i höstas. I höstas var det jag som fick släpa mig upp ur sängen på morgonen, medan Stina kunde ligga kvar och snooza en stund till (därav absolut inte sagt att hon gjorde det). Vanligtvis började jag tidigare och slutade senare än vad hon gjorde.
Den här veckan har jag dock fått en välförtjänt lavett av verkligheten. Inte nog med att Stinas pendlande till Malmö tar en hel del tid i anspråk (2h enkel resa), den här veckan har det inte fallit sig bättre än att jag har fotbollsträning samma dagar som hon har varit i skolan. De dagarna då hennes skola kolliderar med min fotbollsträning kan vi som tidigast ses ungefär 21.30.
idag har jag, liksom Stina, sovmorgon till kl 13.15. Det innebar att hon behövde ställa väckarklockan på den mycket okristliga tiden 06.30. Med tanke på min morgontrötthet och oförmåga att somna om när jag väl har vaknat, kommer vi helt enkelt inte att klara av att sova ihop lika mycket som vi gjort tidigare.
Man kan, om man vill, tyda en viss bitterhet i det här inlägget, men hur konstigt det än låter så är det precis tvärtom. Stinas beslut att pendla 2h enkelresa till Malmö i vår gör mig glad. Alternativet hade varit att hon flyttat tillbaka till Malmö och det är ett scenario som jag helst inte vill tänka på. Därför kommer jag inte att gnälla en sekund på att hon är borta mycket eller på att hon är grinig när hon kommer hem.
Jag är henne tacksam.
Den här veckan har jag dock fått en välförtjänt lavett av verkligheten. Inte nog med att Stinas pendlande till Malmö tar en hel del tid i anspråk (2h enkel resa), den här veckan har det inte fallit sig bättre än att jag har fotbollsträning samma dagar som hon har varit i skolan. De dagarna då hennes skola kolliderar med min fotbollsträning kan vi som tidigast ses ungefär 21.30.
idag har jag, liksom Stina, sovmorgon till kl 13.15. Det innebar att hon behövde ställa väckarklockan på den mycket okristliga tiden 06.30. Med tanke på min morgontrötthet och oförmåga att somna om när jag väl har vaknat, kommer vi helt enkelt inte att klara av att sova ihop lika mycket som vi gjort tidigare.
Man kan, om man vill, tyda en viss bitterhet i det här inlägget, men hur konstigt det än låter så är det precis tvärtom. Stinas beslut att pendla 2h enkelresa till Malmö i vår gör mig glad. Alternativet hade varit att hon flyttat tillbaka till Malmö och det är ett scenario som jag helst inte vill tänka på. Därför kommer jag inte att gnälla en sekund på att hon är borta mycket eller på att hon är grinig när hon kommer hem.
Jag är henne tacksam.
jAUO!
Förra helgens lärdom är att man aldrig bör sjunga i närheten av en kamera med videoinspelningsfunktion. Man bör rättare sagt aldrig sjunga... oavsett situation, för man vet aldrig var det kan finnas kameror med ovan nämnda funktion.
Denna vecka har jag börjat en ny härlig kurs, det allmänna utbildningsområdet ,förkortat AUO. AUO går i stora drag ut på att trötta lärarstudenter ska sitta i salar med värdelös planlösning och lyssna på en ännu tröttare föreläsare. Ämnen som på förhand skulle kunna vara intressanta blir alltid överanlyserade och problematiserade in i förbannelse. Sen att föreläsarna på lärarutbildningen är de sämsta pedagogerna är så mycket ironi så att det nästan blir för mycket.
Det kommer med andra ord att bli en lååång vår...
Denna vecka har jag börjat en ny härlig kurs, det allmänna utbildningsområdet ,förkortat AUO. AUO går i stora drag ut på att trötta lärarstudenter ska sitta i salar med värdelös planlösning och lyssna på en ännu tröttare föreläsare. Ämnen som på förhand skulle kunna vara intressanta blir alltid överanlyserade och problematiserade in i förbannelse. Sen att föreläsarna på lärarutbildningen är de sämsta pedagogerna är så mycket ironi så att det nästan blir för mycket.
Det kommer med andra ord att bli en lååång vår...
MSN -en gåva eller en förbannelse?
MSN är ett ganska märkligt påfund. Då mitt msn inte har fungerat som det ska på sistonde så har jag fått ganska mycket tid över till att fundera på saken.
Så fort man är på väg till dasset för lite kvalitetstid med sig själv, med sin nya serietidning under armen, hör man "pling, pling, pling" från datorn. Alltid! Om jag nu väljer att ignorera dessa dårar och forsätter med mina "bestyr", så kommer dessa marodörer till medmänniskor att fortsätta skicka meddelanden och plingandet kommer fortsätta i evigheter. Jag kommer inte att finna ro till att sköta mina "bestyr" och tillslut får jag avsluta uppdraget och besvara deras meddelanden.
Vill dessa människor att jag ska få hemorrojder?
Efter ett tag saknar man dock det irriterande plingandet. Det hänger nog samman med att vi lever i ett samhälle där vi alltid förväntas vara anträffbara, både på mobilen och på datorn. När man kommer hem dras man nästan automatiskt till datorn. Inte för att man tvunget behöver skriva till någon, utan bara för att ha koll på läget. Vem som är hemma, vem som är var osv. Det är lite av ett kontrollbehov. Jag har aldrig förr sett mig som en människa med större kontrollbehov. Kanske dags för en självransakning...
Så fort man är på väg till dasset för lite kvalitetstid med sig själv, med sin nya serietidning under armen, hör man "pling, pling, pling" från datorn. Alltid! Om jag nu väljer att ignorera dessa dårar och forsätter med mina "bestyr", så kommer dessa marodörer till medmänniskor att fortsätta skicka meddelanden och plingandet kommer fortsätta i evigheter. Jag kommer inte att finna ro till att sköta mina "bestyr" och tillslut får jag avsluta uppdraget och besvara deras meddelanden.
Vill dessa människor att jag ska få hemorrojder?
Efter ett tag saknar man dock det irriterande plingandet. Det hänger nog samman med att vi lever i ett samhälle där vi alltid förväntas vara anträffbara, både på mobilen och på datorn. När man kommer hem dras man nästan automatiskt till datorn. Inte för att man tvunget behöver skriva till någon, utan bara för att ha koll på läget. Vem som är hemma, vem som är var osv. Det är lite av ett kontrollbehov. Jag har aldrig förr sett mig som en människa med större kontrollbehov. Kanske dags för en självransakning...
summering av skäggtävlingen
Tävling är egentligen, såhär i efterhand, en felaktig benämning. Av de två ursprungliga deltagarna var det en som höll hela distansen ut och en som knappt deltog.
Efter tre dagars tävlande deklarerade den ena deltagaren att han såg ut som, jag citaterar, "en luffare". 5 minuter senare var skägget avrakat och bara en deltagare fanns kvar i tävlingen. Då den sistnämda deltagaren är en man känd för sin goda karaktär, fortsatte denne resan mot ett helskägg. Eftersom tävlingen redan var vunnen på walk-over fanns det bara äran kvar att kämpa för.
Resultatet kan vid en första anblick verka förvånadsvärt obetydligt. Vid en närmare granskning framgår det dock att skägget har en (liten) tendens till viss täthet och det visar sig även att det dessutom är mindre vältrimmat.
Nu är jag alltså den här erfarenheten rikare och då är det rimligt att fråga sig vad jag lärt mig på detta. Egentligen har jag bara lärt mig att med tanke på det något klena resultatet, bör jag vänta några år innan jag bestämmer mig för att odla skägg igen.
Efter tre dagars tävlande deklarerade den ena deltagaren att han såg ut som, jag citaterar, "en luffare". 5 minuter senare var skägget avrakat och bara en deltagare fanns kvar i tävlingen. Då den sistnämda deltagaren är en man känd för sin goda karaktär, fortsatte denne resan mot ett helskägg. Eftersom tävlingen redan var vunnen på walk-over fanns det bara äran kvar att kämpa för.
Resultatet kan vid en första anblick verka förvånadsvärt obetydligt. Vid en närmare granskning framgår det dock att skägget har en (liten) tendens till viss täthet och det visar sig även att det dessutom är mindre vältrimmat.
Nu är jag alltså den här erfarenheten rikare och då är det rimligt att fråga sig vad jag lärt mig på detta. Egentligen har jag bara lärt mig att med tanke på det något klena resultatet, bör jag vänta några år innan jag bestämmer mig för att odla skägg igen.
Jag & Yeti
Häromnatten väckte jag Stina (och migsjälv) genom att utstöta ett ansträngt stönande läte. "Har du en mardröm gubben" frågade Stina i all välmening, men det var ingen mardröm som hon hörde, det var ett segervrål. Jag var nämligen mitt uppe i en sparkstötting-tävling, mot självaste snömannen Yeti. När jag passerade mållinjen skrek jag ut min triumf, med ett hånfullt skratt för att demonstrera min överlägsenhet gentemot min motståndare. Yeti spelade inte rent spel och gjorde sitt bästa att sabotera min framfart i backen. Det var även anmärkningsvärt att tävlingen ägde rum i en skidbacke modell svart (!!?).
Mina 30 högskolepoäng i dagdrömmande (läs: allmänna utbildnings området) till trots har jag problem med att tolka den här drömmen. Vintertemat framgår tydligt, men var kommer snömannen in i bilden? Sparkstötting? Svart backe?
Mina 30 högskolepoäng i dagdrömmande (läs: allmänna utbildnings området) till trots har jag problem med att tolka den här drömmen. Vintertemat framgår tydligt, men var kommer snömannen in i bilden? Sparkstötting? Svart backe?
vardagsmotion?
Okej, det här var kanske en bottennotering i lathet, men ändock en hedersvärd sådan.
Jag bor rätt bra, rent geografiskt, här i växjö. Jag har inte långt till något jag behöver (vem fan behöver själva staden Växjö egentligen?). Univeristetet, mataffärer, gym (om man är i ett tryckande behov av en penisförlägning), pizzeria, simhall mm. finns inom gångavstånd. Vore det kramsnö hade en god kastare kunnat kasta en snöboll från min franska balkong (även kallad budgetbalkong) rätt i huvudet på någon professor i manchesterkavaj på väg till en föreläsning.
Det är dock säkert 50 meter extra vandring till idrottshallen varje morgon för min del..
Vissa dagar är det extra långt till skolan. Jag syftar på de dagar då man vaknar tidigt som fan och egentligen bara vill sova i en vecka istället för att gå upp och vara produktiv.
Det är här som latheten kommer in. Efter en snabb och fåordig msn-konversation övertalade jag Honken att han skulle ta bilen de 300 meterna till skolan (och plocka upp mig efter 50 m). Vardagsmotion? överskattat!
Jag bor rätt bra, rent geografiskt, här i växjö. Jag har inte långt till något jag behöver (vem fan behöver själva staden Växjö egentligen?). Univeristetet, mataffärer, gym (om man är i ett tryckande behov av en penisförlägning), pizzeria, simhall mm. finns inom gångavstånd. Vore det kramsnö hade en god kastare kunnat kasta en snöboll från min franska balkong (även kallad budgetbalkong) rätt i huvudet på någon professor i manchesterkavaj på väg till en föreläsning.
Det är dock säkert 50 meter extra vandring till idrottshallen varje morgon för min del..
Vissa dagar är det extra långt till skolan. Jag syftar på de dagar då man vaknar tidigt som fan och egentligen bara vill sova i en vecka istället för att gå upp och vara produktiv.
Det är här som latheten kommer in. Efter en snabb och fåordig msn-konversation övertalade jag Honken att han skulle ta bilen de 300 meterna till skolan (och plocka upp mig efter 50 m). Vardagsmotion? överskattat!
onödigt vetande
Idag har Johannes Brost namnsdag! Johannes spelade under tio år (1992-2002) Torbjörn "Joker" Jonasson i den populära tv-serien Rederiet. Johannes karaktär blev omåttligt populär (främst för brillorna) och var en av få karaktärer som överlevde hela tv-serien.
Grattis!!
En liten historia...
På semesterresa i ett sydligt land fick en framgångsrik industriledare från norra Europa en dag syn på en fiskare som låg behagligt utsträckt i skuggan av sin båt på stranden och puffade på en tobakspipa. Denna uppenbara lättja provocerade industriledaren så starkt att han omedelbart stegade fram till mannen och frågade denne:
"Varför är du inte ute och fiskar? Det är ju fortfarande bara förmiddag."
"Jag har redan fångat den fiska jag behöver idag", svarade mannen och fortsatte att puffa på sin pipa.
"Men du skulle ju kunna hinna fånga ännu mer fisk."
"Vad ska jag med den till?"
"Du skulle kunna sälja den och tjäna pengar som du kunde köpa en ny och bättre motor för och så kunde du fiska ännu längre ut och få ännu större fångster och tjäna ännu mer pengar som du kunde köpa moderna nät för och på det sättet skulle du få så stora fångster att du kunde ha råd att äga två båtar, ja kanske till och med en hel liten fiskeflotta. Då skull du vara lika rik som jag är."
"Och vad skulle det vara bra för?"
"Om du har så mycket pengar kan du verkligen njuta av livet."
"Och vad tycker du att det ser ut som att jag gör nu?"
"Varför är du inte ute och fiskar? Det är ju fortfarande bara förmiddag."
"Jag har redan fångat den fiska jag behöver idag", svarade mannen och fortsatte att puffa på sin pipa.
"Men du skulle ju kunna hinna fånga ännu mer fisk."
"Vad ska jag med den till?"
"Du skulle kunna sälja den och tjäna pengar som du kunde köpa en ny och bättre motor för och så kunde du fiska ännu längre ut och få ännu större fångster och tjäna ännu mer pengar som du kunde köpa moderna nät för och på det sättet skulle du få så stora fångster att du kunde ha råd att äga två båtar, ja kanske till och med en hel liten fiskeflotta. Då skull du vara lika rik som jag är."
"Och vad skulle det vara bra för?"
"Om du har så mycket pengar kan du verkligen njuta av livet."
"Och vad tycker du att det ser ut som att jag gör nu?"
God Jul och gott nytt år!
ansiktsbehåring
Är det bara jag som tänkt på att skägget växer snabbare när man är bakfull? Det är något som händer där på natten, efter att man har snubblat hem från krogen och ställt kräkspannen intill sängen. På morgonen vaknar man alltid med ett Bin Laden-skägg oavsett om man rakade sig kvällen innan eller inte.
Jag och min far diskuterade skägg häromdagen och bestämde oss för att utlysa en skäggtävling. Min bror kommer att agera enväldig domare (då han saknar tillräcklig skäggväxt för att deltaga). Våra skägg kommer att bedömas utfrån kriterierna längd, stil och helhetsintryck.
Med min glesa och något omanliga skäggväxt får jag ses lite som en outsider i tävlingen, då min far har rutin från flera års mustashbärande. Under min uppväxt hade min far en så kallad "Stalin-mustasch", men det var flera år sedan nu och frågan är om han har lyckats konseverat formen från sina glansdagar. Ska jag vara ärlig deltar jag egentligen endast i tävlingen för att det ska bli kul att se min pappa i skägg igen... Han har förmodligen ett tomteskägg lagom till julafton...
På bilden nedan ser ni ett axplock av den uppsjö av olika skägg/mustasch-typer som finns. Några andra som är värda att omnämnas i sammanhanget är Günther-mustaschen, Hitler-mustaschen, Lenin-skägget och den tidigare nämnda Stalin-mustaschen (vad är det med diktatorer och mustasch egentligen?).
Väl medveten om min ytterst begränsade skäggväxt så kommer jag istället att rikta in mig mot den traditionella skepparkransen som blev modern under 1800-talet bland sjömän (därav namnet). Den hade även några mode-toppar på 1960- och 70 talet. Så här ser en regelrätt skepparkrans ut:
Må bästa skäggväxt segra!
Jag och min far diskuterade skägg häromdagen och bestämde oss för att utlysa en skäggtävling. Min bror kommer att agera enväldig domare (då han saknar tillräcklig skäggväxt för att deltaga). Våra skägg kommer att bedömas utfrån kriterierna längd, stil och helhetsintryck.
Med min glesa och något omanliga skäggväxt får jag ses lite som en outsider i tävlingen, då min far har rutin från flera års mustashbärande. Under min uppväxt hade min far en så kallad "Stalin-mustasch", men det var flera år sedan nu och frågan är om han har lyckats konseverat formen från sina glansdagar. Ska jag vara ärlig deltar jag egentligen endast i tävlingen för att det ska bli kul att se min pappa i skägg igen... Han har förmodligen ett tomteskägg lagom till julafton...
På bilden nedan ser ni ett axplock av den uppsjö av olika skägg/mustasch-typer som finns. Några andra som är värda att omnämnas i sammanhanget är Günther-mustaschen, Hitler-mustaschen, Lenin-skägget och den tidigare nämnda Stalin-mustaschen (vad är det med diktatorer och mustasch egentligen?).
Väl medveten om min ytterst begränsade skäggväxt så kommer jag istället att rikta in mig mot den traditionella skepparkransen som blev modern under 1800-talet bland sjömän (därav namnet). Den hade även några mode-toppar på 1960- och 70 talet. Så här ser en regelrätt skepparkrans ut:
Må bästa skäggväxt segra!
bilbekymmer...igen
Jag är lite av campus motsvarighet till Bosse Bildoktor faktiskt. I onsdags hade vi vår sista skoldag för det här året och detta skulle givetvis firas med en hejdundrande klassfest. Men vad är en fest utan alkohol? (jag vill inte ha någon kommentar om att man visst kan ha kul utan alkohol, jag provade med mindre lyckat resultat förra helgen) Så jag och Sparven bestämde oss för att åka till systemet för att inhandla lite hojtarolja.
Vi stötte dock på ett litet problem... bilen startade inte... en lampa i bilen hade stått på hela natten, så batteriet var lite sömnigt (stendött). Nu är det ju dock som så att jag själv har råkat ut för samma situation ett x antal gånger, så jag har ett gäng startkablar liggandes i lägenheten. Som den hjälte jag är traskade jag hem och hämtade kablarna. När jag kom tillbaka till sparvmobilen hade även B-G och Fredrik snyltare skyndat till Sparvens assistans. Trots att jag gjort den här proceduren vid minst 4 tillfällen kunde jag inte för mitt liv komma ihåg alla plus, minus osv. Det enda jag komihåg var att om man gör fel så går det riktigt åt helvete och det var, som ni kanske förstår, inte till någon större hjälp. Tillslut fick vi igång biljävlen ivf och resten är som de brukar säga, historia...
Men jag, som ofta beskylls för att vara en av världens mest ohändiga människor, har åtminstonde startkablar, bara en sån grej!
Vi stötte dock på ett litet problem... bilen startade inte... en lampa i bilen hade stått på hela natten, så batteriet var lite sömnigt (stendött). Nu är det ju dock som så att jag själv har råkat ut för samma situation ett x antal gånger, så jag har ett gäng startkablar liggandes i lägenheten. Som den hjälte jag är traskade jag hem och hämtade kablarna. När jag kom tillbaka till sparvmobilen hade även B-G och Fredrik snyltare skyndat till Sparvens assistans. Trots att jag gjort den här proceduren vid minst 4 tillfällen kunde jag inte för mitt liv komma ihåg alla plus, minus osv. Det enda jag komihåg var att om man gör fel så går det riktigt åt helvete och det var, som ni kanske förstår, inte till någon större hjälp. Tillslut fick vi igång biljävlen ivf och resten är som de brukar säga, historia...
Men jag, som ofta beskylls för att vara en av världens mest ohändiga människor, har åtminstonde startkablar, bara en sån grej!
kronisk trötthet
Jag är en trött människa. Tröttheten är en del av min personlighet. Jag får ofta höra att jag ser trött ut, då jag egentligen inte ens känner mig nämnvärt trött. Bara för att jag är tyst och glor rakt ut i luften betyder inte det att jag är trött. Jag känner bara inte för att prata..
Men min kropp fungerar dock inte som den ska på förmiddagarna. Det är ett faktum. Att äta en stadig frukost 7.30 på morgonen är lögn i helvetet för mig. Jag är nöjd om jag klarar av att peta i mig en macka till frukost. Ibland får jag lust att strypa alla morgonpigga människor som ställer femtioelva frågor på morgonkvisten, men jag lägger band på mig själv och svarar istället med ett "mm..." på deras jobbiga frågor.
Jag har sedan jag träffade Stina ändrat mina sovvanor radikalt. Uppesittarkvällarna med datorspel och tv-tittande in på småtimmarna är ett avslutat kapitel för min del. Kl 22 säger Stina "nu går vi och lägger oss" och då är det bara att lyda för min del, för jag hatar att behöva smyga runt likt en tomtenisse då hon försöker sova. Detta har lett till att jag numera är både morgon- och kvällstrött. Det verkar som om det går snabbare för kroppen att vänja sig vid att gå och lägga sig tidigt än vid att vakna pigg och utvilad.
Detta leder i sin tur till att jag endast är pigg ett fåtal timmar per dygn, mellan det att morgontröttheten har släppt tills kvällströttheten sätter in. Dessa få timmar mitt på dagen spenderas till råga på allt i skolan...
Finns det någon diagnos på den här åkomman? kronisk trötthet?
Ett par öl..
Ikväll ska jag återigen försöka med klassikern att bara "ta ett par öl". Vis av tidigare erfarenheter vet jag att detta inte är alltid är det enklaste.
Imorgon ska jag spela en internmatch med Räppe och det vore kanske lämpligt om jag inte spenderade hela matchen kräkandes vid ena stolpen. Jag har hört många som hävdat att de har spelat sina bästa matcher i bakfullt tillstånd. Min egna erfarenheter från att spela match bakfull är dock enbart negativa. Jag blir slö, likgiltig och gnäller konstant på mina medspelare. Jag har nog till och med gjort mina sämsta insatser på fotbollsplanen då jag varit bakis.
Detta hör nog samman med den depression som jag upplever dagen efter en hård utekväll. Hade det funnits ett VM i bakfullhet så hade jag nog varit storfavorit till att vinna...
Därför har jag gjort upp en handlingsplan för att undvika detta scenario, som ser ut såhär:
- Jag ska gå till förfesten med endast 3 öl.
- Jag ska vänligt, men bestämt avböja påfyllning av folk som tycker att jag verkar törstig.
- Jag ska inte dricka av något äckligt bål med 70% sprit när mina 3 öl är slut (en vanlig fälla i mitt fall).
- Är det någon som försöker agera sprithare (dvs. person som ser det som sin uppgift att fylla människor) ska jag drop-kicka denne, alternativ be honom/henne dra åt helvete.
- Jag ska inte vara med på någon form av dryckeslek, vars enda syfte är att göra folk fullare.
- Om jag skulle känna för att gå vidare till Sivans ska jag maximalt dricka 1 öl inne på stället.
- När jag kommer hem ska jag steka 2 st hamburgare med tillbehör och dricka två stora glas vatten.
..och förresten vad är grejen med pumptömningen egentligen? Ölen, som normalt inte kostar så värst mycket, kostar 10 kr mindre. Den egentliga skillnaden är att det är så in i helvete mycket folk ute...
Imorgon ska jag spela en internmatch med Räppe och det vore kanske lämpligt om jag inte spenderade hela matchen kräkandes vid ena stolpen. Jag har hört många som hävdat att de har spelat sina bästa matcher i bakfullt tillstånd. Min egna erfarenheter från att spela match bakfull är dock enbart negativa. Jag blir slö, likgiltig och gnäller konstant på mina medspelare. Jag har nog till och med gjort mina sämsta insatser på fotbollsplanen då jag varit bakis.
Detta hör nog samman med den depression som jag upplever dagen efter en hård utekväll. Hade det funnits ett VM i bakfullhet så hade jag nog varit storfavorit till att vinna...
Därför har jag gjort upp en handlingsplan för att undvika detta scenario, som ser ut såhär:
- Jag ska gå till förfesten med endast 3 öl.
- Jag ska vänligt, men bestämt avböja påfyllning av folk som tycker att jag verkar törstig.
- Jag ska inte dricka av något äckligt bål med 70% sprit när mina 3 öl är slut (en vanlig fälla i mitt fall).
- Är det någon som försöker agera sprithare (dvs. person som ser det som sin uppgift att fylla människor) ska jag drop-kicka denne, alternativ be honom/henne dra åt helvete.
- Jag ska inte vara med på någon form av dryckeslek, vars enda syfte är att göra folk fullare.
- Om jag skulle känna för att gå vidare till Sivans ska jag maximalt dricka 1 öl inne på stället.
- När jag kommer hem ska jag steka 2 st hamburgare med tillbehör och dricka två stora glas vatten.
..och förresten vad är grejen med pumptömningen egentligen? Ölen, som normalt inte kostar så värst mycket, kostar 10 kr mindre. Den egentliga skillnaden är att det är så in i helvete mycket folk ute...
Sport-Forden går i graven
En tidsepok är över. Den blå faran har gjort sin sista resa. Det är med stor sorg i hjärtat som han lämnar oss för att göra mer nytta som reservdelar till någon annan bil.
Det är inte på något vis en fin eller ens en funktionell bil, men jag måste ändå säga att jag verkligen gillade den. Precis som alla kära barn har denna fantom många namn. Sport-Forden, Puttrick och den blå faran är bara några av många namn.
Efter en tids krångel och sjukdom så tvingades jag att ställa av den och där har den stått det senaste halvåret. Jag har medvetet gått omvägar runt honom för att slippa bli påmind om hans lidande över att stå stilla. Jag har sett hur gräset långsamt har vuxit under honom, till att nu vara minst en decimeter långt.
I förra veckan ringde min hyresvärd och satte in dödsstöten. Om jag inte flyttade honom innan jul så skulle det bli en massa böter och påföljder. Tydligen hade någon annan hyresgäst irriterat sig på att den stod där och tog upp en parkeringsplats. Då kan jag tycka att de kanske skulle satt upp en parkeringsskylt som visar hur länge bilen får stå där, men,men...
Hade jag varit det minsta händig så hade jag kanske kunnat plåstra ihop honom temporärt, men det är jag inte. Alla plånböcker har en smärtgräns och min är nådd. Någon gång i veckan kommer de och kör honom till skroten för hans sista vila.
Det är bara att tacka för den tid som varit.
När bilar inte orkar mer används deras delar till att laga andra bilar. Samma sak gäller människor, gå in på www.livsviktigt.se och anmäl dig till donationsregistret.
Det är inte på något vis en fin eller ens en funktionell bil, men jag måste ändå säga att jag verkligen gillade den. Precis som alla kära barn har denna fantom många namn. Sport-Forden, Puttrick och den blå faran är bara några av många namn.
Efter en tids krångel och sjukdom så tvingades jag att ställa av den och där har den stått det senaste halvåret. Jag har medvetet gått omvägar runt honom för att slippa bli påmind om hans lidande över att stå stilla. Jag har sett hur gräset långsamt har vuxit under honom, till att nu vara minst en decimeter långt.
I förra veckan ringde min hyresvärd och satte in dödsstöten. Om jag inte flyttade honom innan jul så skulle det bli en massa böter och påföljder. Tydligen hade någon annan hyresgäst irriterat sig på att den stod där och tog upp en parkeringsplats. Då kan jag tycka att de kanske skulle satt upp en parkeringsskylt som visar hur länge bilen får stå där, men,men...
Hade jag varit det minsta händig så hade jag kanske kunnat plåstra ihop honom temporärt, men det är jag inte. Alla plånböcker har en smärtgräns och min är nådd. Någon gång i veckan kommer de och kör honom till skroten för hans sista vila.
Det är bara att tacka för den tid som varit.
När bilar inte orkar mer används deras delar till att laga andra bilar. Samma sak gäller människor, gå in på www.livsviktigt.se och anmäl dig till donationsregistret.
Tåg-konversationer
I helgen har varit på besök i min hemstad Karlskrona. På tåget ner till blåshålet fick jag stifta bekantskap med en väldigt speciell person. Vi presenterade oss aldrig för varandra, men mannen var i 50 års åldern och hade en lätt arom av svett och öl. Det syntes lång väg att den här herrn hade varit med förr, med sina grova knegarhänder, sin slitna 70-tals jacka och sitt väderbitna ansikte.
Stina och jag tänkte att vi skulle hamna brevid varandra om en av oss betalde i biljettautomaten, men så var inte fallet. Istället fick jag sitta brevid tidigare nämnda man. Stina fick sitta i sätet framför, brevid en man, också i 50-års åldern, men med ett betydligt trevligare yttre. Jag kunde nästan höra henne fnittra där framme...
Mannen som luktade svett och öl var väldigt pigg på att prata. I början tyckte jag att det var lite småtrevligt, men började snart tröttna på monologen om hans liv och efter en stund ville jag bara att han skulle hålla käften. Men mannen var väldigt intresserad av Karlskrona och undrade var man skulle gå om man ville jaga fagra damer, så konversationen dog aldrig.
Jag fick också reda på att han jobbade i Norge, men bodde i Emmaboda. Han hade suttit på diverse tåg, som han redogjorde för i detalj, sedan kl 08 på morgonen. Han jobbade som rörsvetsare och lyfte 36 tusen i månaden, vilket var ungefär tre ggr så mycket som han hade tjänat med samma arbete i Sverige.
Då vi närmade oss Emmaboda skulle han ringa en taxi, för det blir mycket smutstvätt att släpa på efter två veckors arbete i Norge, passade jag på att låtsassomna och där dog vår konversation tillslut.
Varför ska alltid dessa personer hamna brevid mig? Det spelar ingen roll om det är buss eller tåg. Alltid ska något orginal sätta sig brevid mig. Vad säger det om mig?
Stina och jag tänkte att vi skulle hamna brevid varandra om en av oss betalde i biljettautomaten, men så var inte fallet. Istället fick jag sitta brevid tidigare nämnda man. Stina fick sitta i sätet framför, brevid en man, också i 50-års åldern, men med ett betydligt trevligare yttre. Jag kunde nästan höra henne fnittra där framme...
Mannen som luktade svett och öl var väldigt pigg på att prata. I början tyckte jag att det var lite småtrevligt, men började snart tröttna på monologen om hans liv och efter en stund ville jag bara att han skulle hålla käften. Men mannen var väldigt intresserad av Karlskrona och undrade var man skulle gå om man ville jaga fagra damer, så konversationen dog aldrig.
Jag fick också reda på att han jobbade i Norge, men bodde i Emmaboda. Han hade suttit på diverse tåg, som han redogjorde för i detalj, sedan kl 08 på morgonen. Han jobbade som rörsvetsare och lyfte 36 tusen i månaden, vilket var ungefär tre ggr så mycket som han hade tjänat med samma arbete i Sverige.
Då vi närmade oss Emmaboda skulle han ringa en taxi, för det blir mycket smutstvätt att släpa på efter två veckors arbete i Norge, passade jag på att låtsassomna och där dog vår konversation tillslut.
Varför ska alltid dessa personer hamna brevid mig? Det spelar ingen roll om det är buss eller tåg. Alltid ska något orginal sätta sig brevid mig. Vad säger det om mig?
10 dagar blev 2 månader
Min dator mår tydligen inte så bra. Först fick jag höra att det skulle dröja 10 arbetsdagar innan jag fick tillbaka den, men då räknades givetvis inte transporten på 6 dagar tur och retur in. Jag räknade att jag skulle kunna åka och hämta datorn i Karlskrona i helgen, men det visade sig vara en grov misskalkylering från min sida.
Idag pratade jag med min mamma som för min talan i frågan, då det är genom hennes jobb som jag hyr datorn. Den 12 januari 2008 får de in den delen som har gått sönder, sen dröjer det väl ett antal dagar till innan de byggt ihop den och skickat iväg den. Moderkortet var det tydligen som det var knas med. Jag kan inget om datorer, men fel på moderkortet låter onekligen ganska allvarligt. Mamma sa att det är moderkortet som man bygger datorn runt. Tydligen så är de slut i hela europa (!), hur fan det nu går till. Man kan säga att min dator står i kö till en organtransplantation, men just nu finns det inga lediga organ att tillgå.
En inte helt okvalificerad gissning är att det är fler än jag som har samma problem runt om i europa...
Har jag tur så stressar nu min mor och far på sitt planerade köp (påstår de åtminstonde, jag undrar hur planerat det är egentligen) av en bärbar dator, så att jag kan låna den fram tills jag får tillbaka min gamla.. och ja, jag har curlingföräldrar och jag ser inget fel i det!
Har jag otur så kommer jag att tvingas fortsätta min ockupation av Stinas lägenhet, men hon har ju också skolarbeten att skiva...
Är det så här man blir sambo?
Det är mycket nu...
"Det är mycket nu, jag har både börjat på fritids och spelar fotboll" sa jag i 7-års åldern (jag har inget minne av det själv, men min mamma brukar påminna mig om det emellanåt). Vilket skönt perspektiv på världen man hade på den tiden... Då behövde man fan inte bekymra sig för humanbiologi-arbeten, eller över att ekonomin skulle gå runt.
Jag börjar bli lite trött på att gå i skolan mellan 8 och 16.30 varje dag. "Jo, men det är ju heltidsstudier" säger någon då, men om man lägger till all tid som jag får lägga på skolarbete utanför den ordinarie skoltiden, så ska jag i såna fall ha mer pengar från csn...
Jag vill tillbaka till mina kära turtels-gubbar! Jag vill bygga kojor i skogen bakom fritids, klättra i träd, bygga med lego, leka krig med pinnar som gevär och andra kravlösa aktiviteter.
Dagens outfit: mjukisbyxor från teamsportia, gul t-shirt från blekingelaget i fotboll, nike-strumpor och kalsonger från H&M
Jag börjar bli lite trött på att gå i skolan mellan 8 och 16.30 varje dag. "Jo, men det är ju heltidsstudier" säger någon då, men om man lägger till all tid som jag får lägga på skolarbete utanför den ordinarie skoltiden, så ska jag i såna fall ha mer pengar från csn...
Jag vill tillbaka till mina kära turtels-gubbar! Jag vill bygga kojor i skogen bakom fritids, klättra i träd, bygga med lego, leka krig med pinnar som gevär och andra kravlösa aktiviteter.
Dagens outfit: mjukisbyxor från teamsportia, gul t-shirt från blekingelaget i fotboll, nike-strumpor och kalsonger från H&M
Fashion and style
Det är inte många som tror det, men jag är en väldigt modeintresserad kille. Jag lägger ett par timmar varje morgon på att fixa till mig. Först ska det ju power-walkas, sen ska det duschas, permanentas, raka ansiktet, raka armhålorna, plocka ögonbrynen, borsta tänderna och smörja in ansiktet med mina tre olika exklusiva anti-age krämer. Sen kommer den största utmaningen: vad ska jag ha på mig idag??? Det brukar ta omkring en halvtimme varje morgon innan jag valt ut vilka kläder jag ska ha på mig och då kan jag ändå hinna göra lite korrigeringar i sista minuten innan jag går hemifrån. Sen kommer frukosten som jag tycker är det absolut viktigaste målet på hela dagen. Den består av en tallrik havregrynsgröt, två GI-mackor utan smör och ett glas med färskpressad apelsinjuice, sen är jag redo att möta dagen!
"Ironi betecknar det att en person säger en sak, men egentligen menar en annan, raka motsatsen." -wikipedia
En vanlig vardagsmorgon vaknar jag av att väckarklockan ringer. Jag snoozar i en kvart, sen tar jag min första morgonsnus och släpar mig ut till duschen. I sängen ligger Stina och snarkar. När jag duschat tittar jag mig i spegeln och upptäcker att jag inte har rakat mig på en vecka. "Äh, har jag sett ovårdad ut i en vecka kan jag lika väl låta det vara en dag till" tänker jag. Sen drar jag på mig mina träningskläder som jag har haft på mig i en vecka, eventuellt byter jag kalsingar och strumpor. Efter det dricker jag två koppar kaffe, äter två mackor och tar en frukostsnus. Innan jag går hemifrån borstas tänderna och om jag orkar fixar jag eventuellt håret. Stina ligger fortfarande i sängen och snarkar.
Dagens outfit: mysbyxor från teamsportia, svart t-shirt som jag har snott från något fotbollslag, strumpor från Netto och kalsingar från H&M
"Ironi betecknar det att en person säger en sak, men egentligen menar en annan, raka motsatsen." -wikipedia
En vanlig vardagsmorgon vaknar jag av att väckarklockan ringer. Jag snoozar i en kvart, sen tar jag min första morgonsnus och släpar mig ut till duschen. I sängen ligger Stina och snarkar. När jag duschat tittar jag mig i spegeln och upptäcker att jag inte har rakat mig på en vecka. "Äh, har jag sett ovårdad ut i en vecka kan jag lika väl låta det vara en dag till" tänker jag. Sen drar jag på mig mina träningskläder som jag har haft på mig i en vecka, eventuellt byter jag kalsingar och strumpor. Efter det dricker jag två koppar kaffe, äter två mackor och tar en frukostsnus. Innan jag går hemifrån borstas tänderna och om jag orkar fixar jag eventuellt håret. Stina ligger fortfarande i sängen och snarkar.
Dagens outfit: mysbyxor från teamsportia, svart t-shirt som jag har snott från något fotbollslag, strumpor från Netto och kalsingar från H&M
Hur löken blev löken
Ibland undrar folk varför vissa kallar mig för löken. Jag har själv lite svårt att redogöra för varför det har blivit så, men jag ska försöka nysta upp det här en gång för alla.
Upphovsmannen till det här smeknamnet, Fredrik Unbeck (även känd under namnet "Fredrik Snyltare", men det är en annan historia), har en fascination över min unga ålder. Idrottsklassen har en ganska hög medelålder med några som drar upp statistiken ganska mycket (läs Högman) och det var nog där som besattheten över mitt födelseår, 1987, började. Fredrik kopplade då 1987, till den gamla seriefiguren 87:an Löken.
Ibörjan användes mestadels mitt fullständiga smeknamn, "87:an Löken", men nu används det kortare "Löken" när folk tilltalar mig.
Detta har efter hand spårat ur då jag har kallats allt som kan relateras till ordet lök, dvs. vitlök, rödlök, purjolök, stekt lök, syltlök osv. Det mest långsökta är att de svettringar som bildas på tröjan i höjd med armhålorna kallas för 87:or. Svettringarna kallas ofta i folkmun för lökringar -> 87:an Löken -> 87:or.
Det roligaste i den här soppan är att Fredrik egentligen var ute och cyklade och köpte korv samtidigt. Det korrekta namnet på Lennart Elworths seriefigur är "47:an Löken". Även om mitt smeknamn då saknar någon relevans så har det blivit så pass befäst så att det är omöjligt att göra något åt det.
Själv kan jag inte säga att jag gillar smeknamnet löken, men samtidigt finns det betydligt värre saker att bli kallad. Nu har jag till viss grad accepterat det, men jag vägrar att själv säga det eller att presentera mig så som löken.
Jag får helt enkelt gilla läget och hoppas på att det någon gång i framtiden självdör...
Upphovsmannen till det här smeknamnet, Fredrik Unbeck (även känd under namnet "Fredrik Snyltare", men det är en annan historia), har en fascination över min unga ålder. Idrottsklassen har en ganska hög medelålder med några som drar upp statistiken ganska mycket (läs Högman) och det var nog där som besattheten över mitt födelseår, 1987, började. Fredrik kopplade då 1987, till den gamla seriefiguren 87:an Löken.
Ibörjan användes mestadels mitt fullständiga smeknamn, "87:an Löken", men nu används det kortare "Löken" när folk tilltalar mig.
Detta har efter hand spårat ur då jag har kallats allt som kan relateras till ordet lök, dvs. vitlök, rödlök, purjolök, stekt lök, syltlök osv. Det mest långsökta är att de svettringar som bildas på tröjan i höjd med armhålorna kallas för 87:or. Svettringarna kallas ofta i folkmun för lökringar -> 87:an Löken -> 87:or.
Det roligaste i den här soppan är att Fredrik egentligen var ute och cyklade och köpte korv samtidigt. Det korrekta namnet på Lennart Elworths seriefigur är "47:an Löken". Även om mitt smeknamn då saknar någon relevans så har det blivit så pass befäst så att det är omöjligt att göra något åt det.
Själv kan jag inte säga att jag gillar smeknamnet löken, men samtidigt finns det betydligt värre saker att bli kallad. Nu har jag till viss grad accepterat det, men jag vägrar att själv säga det eller att presentera mig så som löken.
Jag får helt enkelt gilla läget och hoppas på att det någon gång i framtiden självdör...
