blindtarmen

Förra veckan fick Stina slita ganska hårt i köket, medan jag spenderade lite kvalitetstid med hennes dator. Alltså säger den universiella rättviselagen att det är min tur att laga mat den här veckan. Efter att ha briljerat med en delikat korvstroganoff igår, var det idag dags för mitt paradnummer: pannkakor!

Det var dock nära ett litet missöde... Om Stina inte hade stoppat mig hade jag hällt i en matsked salt istället för en tesked.. det hade inte blivit bra. Men jag kan ju inte hjälpa att hon har 100 lösa måttsatser i hennes "redskapslåda".

Vid närmare eftertanke är jag kanske inte en så värst briljant kock trots allt... vi snackar ändå om killen som hällde i en deciliter mjöl i köttfärssåsen för att han råkade kolla på fel sida i receptboken.

Om sanningen ska fram är jag nog rent dålig på att laga mat. Förra veckan käkade jag två luncher på raskens, en på MAX och en pizza..

I många fall är jag lik en 5-åring till beteendet. Ett av dessa tillfällen är när jag är hungrig. I den första fasen förvandlas jag till hulken och blir helvild. Den andra fasen utmärker sig i att jag blir grinig och helst vill lipa. I den sista fasen hamnar jag i någon form av hungerpsykos och blir helt apatisk.

Mina bristande färdighet i köket grundar sig inte i okoncentration. Jag försöker verkligen hålla koll, men så fort jag vänder bort blicken 1 sek så har min måltid förvandlats till fossilt bränsle.

Det är helt enkelt tråkigt att laga mat, men det är jävligt gott att äta