en oväntad vändning
Boken tar kål på de vanliga myterna om rökning (och indirekt snusning) som man ofta målar upp för sig själv. "Tycker jag verkligen att snus smakar gott?" osv. Bokens grundtanke är att det som gör att så många misslyckas med att sluta röka (snusa) är rädlsan över att man missar eller förlorar någonting, när man egentligen har allt att vinna. Jag tänker inte ge mig in i någon vidare djupgående analys av boken här, då jag inte har hunnit smälta den riktigt ännu. Det räcker med att säga att den vände upp-och-ner på alla mina föreställningar om snusning.
Är det någon som vill veta mer så lånar jag gladerligen ut den.
Från ångerst till förväntan på mindre än ett dygn, det kallar jag för en oväntad vändning
onödigt vetande
nedräkning
Det är lätt hänt att man i den situation som jag nu befinner mig i börjar glorifiera snuset. Jag tar en snus för att koppla av, jag tar en snus när jag har trevligt och jag tar en snus för att trösta mig själv. Den naturliga frågan blir då ifall jag kommer att uppskatta dessa situationer lika mycket utan snus. Kommer jag att ha en känsla av att det är något som fattas?
Nej, jag ska inte sänka mig till denne självömkans nivå (inte ännu ivf). Det är jag mot beroendet. Det är inte jag som intalar mig att snuset är min vän, det är drogen själv. Jag behöver inte snusets vänskap, det är den som behöver mig. "I don´t like the drugs, but the drugs like me" som en viss Marilyn Manson har sagt (han syftade förmodligen på något tyngre droger dock).
Oavsett hur mycket herr General viskar till mig ska jag inte falla för hans lockelser. Han är ondskan i dess renaste form och vill bara utnyttja min svaghet.
En liten historia...
"Varför är du inte ute och fiskar? Det är ju fortfarande bara förmiddag."
"Jag har redan fångat den fiska jag behöver idag", svarade mannen och fortsatte att puffa på sin pipa.
"Men du skulle ju kunna hinna fånga ännu mer fisk."
"Vad ska jag med den till?"
"Du skulle kunna sälja den och tjäna pengar som du kunde köpa en ny och bättre motor för och så kunde du fiska ännu längre ut och få ännu större fångster och tjäna ännu mer pengar som du kunde köpa moderna nät för och på det sättet skulle du få så stora fångster att du kunde ha råd att äga två båtar, ja kanske till och med en hel liten fiskeflotta. Då skull du vara lika rik som jag är."
"Och vad skulle det vara bra för?"
"Om du har så mycket pengar kan du verkligen njuta av livet."
"Och vad tycker du att det ser ut som att jag gör nu?"
God Jul och gott nytt år!
ansiktsbehåring
Jag och min far diskuterade skägg häromdagen och bestämde oss för att utlysa en skäggtävling. Min bror kommer att agera enväldig domare (då han saknar tillräcklig skäggväxt för att deltaga). Våra skägg kommer att bedömas utfrån kriterierna längd, stil och helhetsintryck.
Med min glesa och något omanliga skäggväxt får jag ses lite som en outsider i tävlingen, då min far har rutin från flera års mustashbärande. Under min uppväxt hade min far en så kallad "Stalin-mustasch", men det var flera år sedan nu och frågan är om han har lyckats konseverat formen från sina glansdagar. Ska jag vara ärlig deltar jag egentligen endast i tävlingen för att det ska bli kul att se min pappa i skägg igen... Han har förmodligen ett tomteskägg lagom till julafton...
På bilden nedan ser ni ett axplock av den uppsjö av olika skägg/mustasch-typer som finns. Några andra som är värda att omnämnas i sammanhanget är Günther-mustaschen, Hitler-mustaschen, Lenin-skägget och den tidigare nämnda Stalin-mustaschen (vad är det med diktatorer och mustasch egentligen?).
Väl medveten om min ytterst begränsade skäggväxt så kommer jag istället att rikta in mig mot den traditionella skepparkransen som blev modern under 1800-talet bland sjömän (därav namnet). Den hade även några mode-toppar på 1960- och 70 talet. Så här ser en regelrätt skepparkrans ut:
Må bästa skäggväxt segra!
bilbekymmer...igen
Vi stötte dock på ett litet problem... bilen startade inte... en lampa i bilen hade stått på hela natten, så batteriet var lite sömnigt (stendött). Nu är det ju dock som så att jag själv har råkat ut för samma situation ett x antal gånger, så jag har ett gäng startkablar liggandes i lägenheten. Som den hjälte jag är traskade jag hem och hämtade kablarna. När jag kom tillbaka till sparvmobilen hade även B-G och Fredrik snyltare skyndat till Sparvens assistans. Trots att jag gjort den här proceduren vid minst 4 tillfällen kunde jag inte för mitt liv komma ihåg alla plus, minus osv. Det enda jag komihåg var att om man gör fel så går det riktigt åt helvete och det var, som ni kanske förstår, inte till någon större hjälp. Tillslut fick vi igång biljävlen ivf och resten är som de brukar säga, historia...
Men jag, som ofta beskylls för att vara en av världens mest ohändiga människor, har åtminstonde startkablar, bara en sån grej!
kronisk trötthet
Jag är en trött människa. Tröttheten är en del av min personlighet. Jag får ofta höra att jag ser trött ut, då jag egentligen inte ens känner mig nämnvärt trött. Bara för att jag är tyst och glor rakt ut i luften betyder inte det att jag är trött. Jag känner bara inte för att prata..
Men min kropp fungerar dock inte som den ska på förmiddagarna. Det är ett faktum. Att äta en stadig frukost 7.30 på morgonen är lögn i helvetet för mig. Jag är nöjd om jag klarar av att peta i mig en macka till frukost. Ibland får jag lust att strypa alla morgonpigga människor som ställer femtioelva frågor på morgonkvisten, men jag lägger band på mig själv och svarar istället med ett "mm..." på deras jobbiga frågor.
Jag har sedan jag träffade Stina ändrat mina sovvanor radikalt. Uppesittarkvällarna med datorspel och tv-tittande in på småtimmarna är ett avslutat kapitel för min del. Kl 22 säger Stina "nu går vi och lägger oss" och då är det bara att lyda för min del, för jag hatar att behöva smyga runt likt en tomtenisse då hon försöker sova. Detta har lett till att jag numera är både morgon- och kvällstrött. Det verkar som om det går snabbare för kroppen att vänja sig vid att gå och lägga sig tidigt än vid att vakna pigg och utvilad.
Detta leder i sin tur till att jag endast är pigg ett fåtal timmar per dygn, mellan det att morgontröttheten har släppt tills kvällströttheten sätter in. Dessa få timmar mitt på dagen spenderas till råga på allt i skolan...
Finns det någon diagnos på den här åkomman? kronisk trötthet?
Ett par öl..
Imorgon ska jag spela en internmatch med Räppe och det vore kanske lämpligt om jag inte spenderade hela matchen kräkandes vid ena stolpen. Jag har hört många som hävdat att de har spelat sina bästa matcher i bakfullt tillstånd. Min egna erfarenheter från att spela match bakfull är dock enbart negativa. Jag blir slö, likgiltig och gnäller konstant på mina medspelare. Jag har nog till och med gjort mina sämsta insatser på fotbollsplanen då jag varit bakis.
Detta hör nog samman med den depression som jag upplever dagen efter en hård utekväll. Hade det funnits ett VM i bakfullhet så hade jag nog varit storfavorit till att vinna...
Därför har jag gjort upp en handlingsplan för att undvika detta scenario, som ser ut såhär:
- Jag ska gå till förfesten med endast 3 öl.
- Jag ska vänligt, men bestämt avböja påfyllning av folk som tycker att jag verkar törstig.
- Jag ska inte dricka av något äckligt bål med 70% sprit när mina 3 öl är slut (en vanlig fälla i mitt fall).
- Är det någon som försöker agera sprithare (dvs. person som ser det som sin uppgift att fylla människor) ska jag drop-kicka denne, alternativ be honom/henne dra åt helvete.
- Jag ska inte vara med på någon form av dryckeslek, vars enda syfte är att göra folk fullare.
- Om jag skulle känna för att gå vidare till Sivans ska jag maximalt dricka 1 öl inne på stället.
- När jag kommer hem ska jag steka 2 st hamburgare med tillbehör och dricka två stora glas vatten.
..och förresten vad är grejen med pumptömningen egentligen? Ölen, som normalt inte kostar så värst mycket, kostar 10 kr mindre. Den egentliga skillnaden är att det är så in i helvete mycket folk ute...
lite fotbollsdravel
Hammarby hade det milt uttryckt inte så värst bra med målvakter förra året (jag såg mig själv som lösningen på problemet, innan jag skadade ryggen dvs.). Ante Covic vaktade Bajens kasse under de mest framgångsrika åren i klubbens historia. Ante valde inför förra säsongen att flytta hem till Australien och då värvades Erland Hellström (som är son till den inte helt okända Ronnie). Erland hade dock inte helt optimala förutsättningar för att göra sig själv rättvisa då han drogs med en envis knäskada, som i sin tur ledde till att han missade hela vårsäsongen. Kvar fanns då den flaxige Benny Lekström som innan säsongen kunde räkna sina allsvenska framträdanden på sin högra handske. Inför premiären värvades Richard Kingson från Ghana på ett tre månaders kontrakt. Kingson gjorde det bra, inget snack om det. Men jag kan inte säga att jag är lika imponerad av honom som så många andra verkar vara. Richard var väldigt flaxig och precis värdelös på att plocka inlägg. När Richards kontrakt med Hammarby gick ut så flyttade han till Birmingham, där han idag är heltidsanställd vatten- och västbärare.
Så långt var det ingen fara. Problemen började komma när Erland skadade sig (igen) efter några få tveksamma matcher. In med Benny Lekström som inte han heller gjorde något vidare bra jobb. Nu hade Hammarby helt plötsligt två målvakter som var riktigt dåliga. Situationen blir inte bättre då även Benny skadar sig och 17-åriga George Moussan blir tagen direkt ur skolbänken för att vakta Hammarbys bur i allsvenskan. George är duktig, men han är inte någon som man håller i handen när det börjar blåsa upp till storm. Detta i ett skede då Bajen spelar sin viktigaste Europamatch i klubbens historia.
Lägg där till att målvaktstränaren (numera "fotbollsansvarig" vad nu det betyder), tillika guldhjälten Lasse Eriksson, 42 vårar, satt på bänken ett antal matcher. Dessutom lånades en annan veteran, Magnus Jonsson (?), för att nöta bänk.
Det säger sig självt att det inte blir bra om man byter så mycket på en position under en säsong. Många gånger har vi faktiskt förlorat på att vi inte har någon trygghet längst bak.
Idag blev det klart att Kristoffer Björklund spelar i Bajen nästa år. Det lilla jag har sett av honom tycker jag att det verkar som den stabila och trygga målvakt som bajen har behövt. Sen har uttalande från högt uppsatta personer i Hammarby gjort gällande att Bajen inte har värvat färdigt på målvaktssidan, vilket ger hopp om att en viss landslagsman fortfarande är aktuell...
förövrigt vinner Charlie Davies skytteligan 2008!
Sport-Forden går i graven
Det är inte på något vis en fin eller ens en funktionell bil, men jag måste ändå säga att jag verkligen gillade den. Precis som alla kära barn har denna fantom många namn. Sport-Forden, Puttrick och den blå faran är bara några av många namn.
Efter en tids krångel och sjukdom så tvingades jag att ställa av den och där har den stått det senaste halvåret. Jag har medvetet gått omvägar runt honom för att slippa bli påmind om hans lidande över att stå stilla. Jag har sett hur gräset långsamt har vuxit under honom, till att nu vara minst en decimeter långt.
I förra veckan ringde min hyresvärd och satte in dödsstöten. Om jag inte flyttade honom innan jul så skulle det bli en massa böter och påföljder. Tydligen hade någon annan hyresgäst irriterat sig på att den stod där och tog upp en parkeringsplats. Då kan jag tycka att de kanske skulle satt upp en parkeringsskylt som visar hur länge bilen får stå där, men,men...
Hade jag varit det minsta händig så hade jag kanske kunnat plåstra ihop honom temporärt, men det är jag inte. Alla plånböcker har en smärtgräns och min är nådd. Någon gång i veckan kommer de och kör honom till skroten för hans sista vila.
Det är bara att tacka för den tid som varit.
När bilar inte orkar mer används deras delar till att laga andra bilar. Samma sak gäller människor, gå in på www.livsviktigt.se och anmäl dig till donationsregistret.
Tåg-konversationer
Stina och jag tänkte att vi skulle hamna brevid varandra om en av oss betalde i biljettautomaten, men så var inte fallet. Istället fick jag sitta brevid tidigare nämnda man. Stina fick sitta i sätet framför, brevid en man, också i 50-års åldern, men med ett betydligt trevligare yttre. Jag kunde nästan höra henne fnittra där framme...
Mannen som luktade svett och öl var väldigt pigg på att prata. I början tyckte jag att det var lite småtrevligt, men började snart tröttna på monologen om hans liv och efter en stund ville jag bara att han skulle hålla käften. Men mannen var väldigt intresserad av Karlskrona och undrade var man skulle gå om man ville jaga fagra damer, så konversationen dog aldrig.
Jag fick också reda på att han jobbade i Norge, men bodde i Emmaboda. Han hade suttit på diverse tåg, som han redogjorde för i detalj, sedan kl 08 på morgonen. Han jobbade som rörsvetsare och lyfte 36 tusen i månaden, vilket var ungefär tre ggr så mycket som han hade tjänat med samma arbete i Sverige.
Då vi närmade oss Emmaboda skulle han ringa en taxi, för det blir mycket smutstvätt att släpa på efter två veckors arbete i Norge, passade jag på att låtsassomna och där dog vår konversation tillslut.
Varför ska alltid dessa personer hamna brevid mig? Det spelar ingen roll om det är buss eller tåg. Alltid ska något orginal sätta sig brevid mig. Vad säger det om mig?
10 dagar blev 2 månader
Min dator mår tydligen inte så bra. Först fick jag höra att det skulle dröja 10 arbetsdagar innan jag fick tillbaka den, men då räknades givetvis inte transporten på 6 dagar tur och retur in. Jag räknade att jag skulle kunna åka och hämta datorn i Karlskrona i helgen, men det visade sig vara en grov misskalkylering från min sida.
Idag pratade jag med min mamma som för min talan i frågan, då det är genom hennes jobb som jag hyr datorn. Den 12 januari 2008 får de in den delen som har gått sönder, sen dröjer det väl ett antal dagar till innan de byggt ihop den och skickat iväg den. Moderkortet var det tydligen som det var knas med. Jag kan inget om datorer, men fel på moderkortet låter onekligen ganska allvarligt. Mamma sa att det är moderkortet som man bygger datorn runt. Tydligen så är de slut i hela europa (!), hur fan det nu går till. Man kan säga att min dator står i kö till en organtransplantation, men just nu finns det inga lediga organ att tillgå.
En inte helt okvalificerad gissning är att det är fler än jag som har samma problem runt om i europa...
Har jag tur så stressar nu min mor och far på sitt planerade köp (påstår de åtminstonde, jag undrar hur planerat det är egentligen) av en bärbar dator, så att jag kan låna den fram tills jag får tillbaka min gamla.. och ja, jag har curlingföräldrar och jag ser inget fel i det!
Har jag otur så kommer jag att tvingas fortsätta min ockupation av Stinas lägenhet, men hon har ju också skolarbeten att skiva...
Är det så här man blir sambo?
Det är mycket nu...
Jag börjar bli lite trött på att gå i skolan mellan 8 och 16.30 varje dag. "Jo, men det är ju heltidsstudier" säger någon då, men om man lägger till all tid som jag får lägga på skolarbete utanför den ordinarie skoltiden, så ska jag i såna fall ha mer pengar från csn...
Jag vill tillbaka till mina kära turtels-gubbar! Jag vill bygga kojor i skogen bakom fritids, klättra i träd, bygga med lego, leka krig med pinnar som gevär och andra kravlösa aktiviteter.
Dagens outfit: mjukisbyxor från teamsportia, gul t-shirt från blekingelaget i fotboll, nike-strumpor och kalsonger från H&M
Fashion and style
"Ironi betecknar det att en person säger en sak, men egentligen menar en annan, raka motsatsen." -wikipedia
En vanlig vardagsmorgon vaknar jag av att väckarklockan ringer. Jag snoozar i en kvart, sen tar jag min första morgonsnus och släpar mig ut till duschen. I sängen ligger Stina och snarkar. När jag duschat tittar jag mig i spegeln och upptäcker att jag inte har rakat mig på en vecka. "Äh, har jag sett ovårdad ut i en vecka kan jag lika väl låta det vara en dag till" tänker jag. Sen drar jag på mig mina träningskläder som jag har haft på mig i en vecka, eventuellt byter jag kalsingar och strumpor. Efter det dricker jag två koppar kaffe, äter två mackor och tar en frukostsnus. Innan jag går hemifrån borstas tänderna och om jag orkar fixar jag eventuellt håret. Stina ligger fortfarande i sängen och snarkar.
Dagens outfit: mysbyxor från teamsportia, svart t-shirt som jag har snott från något fotbollslag, strumpor från Netto och kalsingar från H&M
Hur löken blev löken
Upphovsmannen till det här smeknamnet, Fredrik Unbeck (även känd under namnet "Fredrik Snyltare", men det är en annan historia), har en fascination över min unga ålder. Idrottsklassen har en ganska hög medelålder med några som drar upp statistiken ganska mycket (läs Högman) och det var nog där som besattheten över mitt födelseår, 1987, började. Fredrik kopplade då 1987, till den gamla seriefiguren 87:an Löken.
Ibörjan användes mestadels mitt fullständiga smeknamn, "87:an Löken", men nu används det kortare "Löken" när folk tilltalar mig.
Detta har efter hand spårat ur då jag har kallats allt som kan relateras till ordet lök, dvs. vitlök, rödlök, purjolök, stekt lök, syltlök osv. Det mest långsökta är att de svettringar som bildas på tröjan i höjd med armhålorna kallas för 87:or. Svettringarna kallas ofta i folkmun för lökringar -> 87:an Löken -> 87:or.
Det roligaste i den här soppan är att Fredrik egentligen var ute och cyklade och köpte korv samtidigt. Det korrekta namnet på Lennart Elworths seriefigur är "47:an Löken". Även om mitt smeknamn då saknar någon relevans så har det blivit så pass befäst så att det är omöjligt att göra något åt det.
Själv kan jag inte säga att jag gillar smeknamnet löken, men samtidigt finns det betydligt värre saker att bli kallad. Nu har jag till viss grad accepterat det, men jag vägrar att själv säga det eller att presentera mig så som löken.
Jag får helt enkelt gilla läget och hoppas på att det någon gång i framtiden självdör...
halvpackad
Kvällen igår innehöll alkoholförtärning i goda vänners sällskap. Något utgång blev det inte då vi rätt som det var insåg att det va knökfullt inne på Stallet och att det inte är så sexigt att förfrysa i den milslånga kön in. Kvällen var ändå trevlig bl.a. så planerade vi hur vi skulle kunna uppnå världsherrarvälde, med ett koncentrationsläger i Ljungby som utgångspunkt.
Igår hade jag en väldigt surrealistisk upplevelse. Jag satt och pratade med grabbarna (hade förtärt nästan hela min alkoholranson) då jag började se suddigt på vänster öga, men höger öga fungerade normalt. Det innebar att jag såg Rikard dubbelt på min vänstra sida, men Marcus, som satt på min högra sida, såg precis ut som vanligt. Alltså så var min vänstra kroppshalva packad, men min högra halva bara lite glad full. Därför tycker jag att man kan säga att jag var halvpackad igår.
Jag gillar inte allt det här hetsandet som jag upplever när jag ska gå ut. Det är alltid någon jävel som har stenkoll på hur kön ser ut på www.vaxjopuls.se eller liknande sida. "Nej, nu måste vi gå, det är 5 pers i kön!!". Det känns som om alla på hela campus sitter och tittar på den sidan och avvaktar alla andras nästa drag, för man vill ju absolut inte vara först på stället heller. Nej, alla vill komma in när det är lagom mycket folk inne, men samtidigt vill ingen stå i kö. Resultatet blir en ketchupeffekt när det börjar trilla in folk i lokalen, vilket i sin tur leder till att vi som fortfarande har trevligt på förfesten har en ganska liten chans att komma in när vi väl känner oss redo för att dra vidare.
Oftast så är förfesten höjdpunkten på kvällen. Jag tycker att det är sällan som det blir lika roligt när man väl kommer ut, även om det är själva utgången som är syftet med kvällen. Vad jag minns av förra läsåret (kanske inte en helt tilförlitlig källa) så upplevde jag inte samma hets. Man kunde gå från förfesten när man själv kände sig redo istället för att stå i startställning hela kvällen. Kanske så känner jag att jag kan det där med Stallet och Sivans nu, så jag tycker inte att det är lika spännande att gå ut längre.
Fotnot: med "kön" avser jag inte det manliga eller kvinnliga könsorganet, utan fenomenet kö dvs. folk som står på led i en väntan över att, i det här fallet, komma in på krogen.
