blindtarmen

Förändringarnas vindar fortsätter att blåsa. Jag ska flytta från ghettot upp till de mer fascionabla kvarteren, inte Hollywood , utan än mer uppåt. Jag har aldrig egentligen gillat min nuvarande lägenhet, det "minimalistiska" köket (mitt kök fungerar som kön till Sivans, en ut, en in*), den kassa planlösningen, hettan från förstoringsglasen till fönster osv., men av diverse anledningar har jag ändå blivit kvar.

Jag kommer inte sänka min nuvarande skyhöga hyra med mer än 30 kr/månaden, jag har inte alls funderat på hur mina möbler kommer att funka i den nya lägenheten och jag har inte funderat på de dubbla hyrorna i september månad.

Lägenheten som jag flyttar till är inte perfekt, men samtidigt känner jag en viss rädsla för att lägenhetssökandet ska bli ett sökande efter det ouppnåliga, en kapten Ahabs jakt på Moby Dick. Jag kommer alltid att hitta saker i potentiella lägenheter som jag inte gillar, risken är att jag stirrar mig blind på bristerna och därför aldrig vågar klippa navelsträngen till tryggheten i mitt nuvarande boende. För när jag börjar packa ner mina tillhörigheter i flyttlådor har jag trots allt bott här i två år. Lite vemodigt på sätt och vis...

Därav är det inte sagt att jag hoppar på första bästa tåg bort från Stallvägen. Tvärtom, jag hade en klar plan över vilken typ av lägenhet som jag var intresserad av, det handlar defintivt om ett uppköp för min del. Jag sökte t.o.m två lägenheter med exakt liknande planlösning. Hade jag avvaktat lite till så hade jag troligen blivit erbjuden ännu fler lägenheter av samma typ, någon av dem kanske hade varit snäppet vassare, haft bättre läge osv. Å andra sidan har jag nu bestämt mig och vet vad som gäller, utan att det har vuxit till en monsterkaskelot. Det är skönt.


*"En ut, en in" på Sivans innebär att stället för närvarande har så många gäster som föreskrifterna tillåter och att det släpps in en ny gäst när en annan väljer att gå ut. På så sätt överskrids inte gränsen för antalet gäster. Har man otur kan man med andra ord få vänta en bra stund.

fram till säsongen 1940/41 räknades målkvot istället för målskillnad i allsvenskan? Målkvot innebär att man dividerar antalet gjorda mål med antalet insläppta dvs 25 gjorda mål mot 18 insläppta blir en ungefärlig målkvot på 1,38. Med dagens målskillnad blir 25 gjorda mål mot 18 insläppta +7 mål.

Egentligen är det ganska besynnerligt att det allt som oftast är 3 tilläggsminuter i en fotbollsmatch. Den enda logiken jag kan finna i detta fenomen är att domaren lägger till en halv minut på båda lagens byten (normalt 6 st totalt). Jag har dock för mig att tid ska läggas till när domaren blåser av för skada...kanske ett missförstånd från min sida... En annan fråga är varför det finns en oskriven regel på 1 tilläggsminut i första halvlek, i allsvenskan såväl som i EM? Varför alltid 1 minut? Man tycker liksom att det borde variera något från match till match, men icke, 1+3 är regeln som gäller.

Ryssland var bättre än Sverige, så enkelt är det och egentligen är allt sagt med det...

Imorse var det inget kul att gå upp. Jag gillar inte att jobba kvällar, jag går bara runt och väntar på vad som komma skall. Då jag ätit spaghetti och köttfärssås tre gånger på två dagar, masade jag mig bort till affären för att handla lite förnödenheter. Sur som bara jag kan vara en förmiddag, står jag vid panpizzorna och lockas av deras smidiga tillagning. Då hör jag en svag välbekant melodi, Just idag är jag stark av Kenta Gustavsson, komma ur de små högtalarna i taket. För ett ögonblick tror jag att det är telefonen som ringer, ty jag har samma låt som ringsignal, men visst spelar de Just idag är jag stark på radio! Det är första gången jag hört den på radio och jag vågade inte röra mig ur fläcken förrän låten var slut. Med ens kändes livet en aning lättare.

Det kan knappast betraktas som en nyhet längre, men Stina har fått jobb! På en förskola i Linköping, och tackat ja har hon också gjort. Jag är glad för hennes skull, då jag tror att hon har bättre förutsättningar för att trivas i Linköping än alternativet Malmö. Grattis Stina!

Beskedet mottogs dock med blandade känslor från oss båda två, även om jag i ärlighetens namn förmodligen inte har förstått innebörden fullt ut ännu. Vi har blivit bortskämda med att kunna umgås i princip varje dag i veckan, att alltid laga mat för två personer istället för en. Det är många par som inte har haft den lyxen i ett helt år som vi. I höst kommer dock verkligheten att se annorlunda ut. Hon kommer inte att flytta tillbaka till sin lägenhet nere i Stubor (a.k.a lilla Bronx) och jag kommer att få kompromissa en hel del med mitt liv här på campus. För mig innebär det att jag kanske inte tycker att tre dagars ledighet spenderas bäst på Stallarna/Sivans, utan jag tycker att det är roligare att sitta på tåget mot Linköping.

Så här i efterhand kan jag tycka att det rent av var bra att Malmö högskola strulade med alla papper så att hon tvingades läsa en termin extra i Växjö. Det gav oss tid att lära känna varandra och vi har nu en större beredskap att klara av den kommande tidens prövningar, än vad vi hade för ett halvår sedan. Jag hyser inga som helst tvivel om att vi kommer att klara det, men samtidigt är jag också medveten om att det inte kommer att gå helt smärtfritt. Om jag hade velat vara lite överdramatisk hade jag kunnat avsluta med det gamla ordspråket "det som inte dödar, härdar" men det vore faktiskt att tillskriva problemet för stora proportioner. Jag nöjer mig iställett med att konstatera att det man håller högt är värt att kämpa för.

Min sömn har blivit kraftigt eftersatt i helgen. Det faktum att min bror tog studenten (grattis Jens) kan vara en bidragande orsak, men det finns även diverse andra faktorer, b.la. en luftmadrass utan luft, som jag inte i korthet orkar redogöra för i detalj just nu. Igår var jag så trött att jag ville gå och lägga mig efter Sveriges match (nä, jag tar det inte så hårt när Sverige förlorar).

Idag skulle det spelas match på Räppevallen och det innebar att jag var tvungen att gå upp den okristerliga tiden kl 07.00 för att hinna med tåget till Växjö. Kl. 07.00 är för övrigt den tid då min arbetsdag normalt förväntas börja i sommar, hur nu det ska gå till? Jag var så trött att jag beslöt mig för att totalbojkotta den här dagen och gick runt i dvala de efterföljande timmarna.

Det är dessa dagar som jag verkligen önskar att jag hade kunnat somna i en halvtimme och sen var pigg resten av dagen. Jag kan tyvärr konstatera att jag står utanför den powernap-kultur (sv. krafttupplur) som vuxit fram de senaste åren. Tupplurar är inte min grej, jag vaknar svettig, förvirrad och med en äckligt torr smak i munnen. Tupplurer får med andra ord en omvänd effekt och om jag var trött innan så är det ingenting mot vad jag är efteråt. Ytterligare ett problem ligger i att en kvart lätt blir en halvtimme, som lätt blir en timme som lätt bli ett par timmar osv.

Då tror jag mer på att hälla i sig en kanna starkt kaffe. Det är extra bra att hälla i sig en massa kaffe då man ska anstränga sig fysiskt, för vätskebalansens skull alltså. Dessutom kan man göra jättemånga roliga saker på natten som följer, för att sova kommer att bli svårt med så mycket koffein i kroppen. Det är dock ett mer vuxet sätt att bota tröttingen. För i ärlighetens namn är tupplurar något som i vårt land är mest frekvent förekommande på förskolor. För att ställa saken på sin spets kan man framhålla att powernapar rent av är ett dagisbarnsbeteende. I och för sig är äldre människor även de benägna att sova ett par timmar på dagen, men det brukar väl sägas att man blir barn på nytt som gammal?

Världens mest triviala blogg har återuppstått från de döda efter en veckas välförtjänt semester. Denna vecka i Karlskrona har spenderats i kalsongerna framför datorn alternativt i en solstol med en bok i högsta hugg. Jag hade gjort mig bra som arbetslös...

Under min veckas semester i försommarsverige (vilket ord!) har jag observerat olika moderiktningar. En sak som jag länge har funderat på är det här med shortsmodet och ajg tänker då främst på herrshortsen. Tjejerna ska ha syndigt korta shorts som skär in i stjärten och om det är det egentligen inte så mycket att tillägga.

Alternativ nummer 1 för en kille är de gräsligt fula badbyxorna. Jag tänker då inte på chock-rosa speedos som kanske avslöjar lite för mycket, utan på de tuffare surfarshortsen med billabong skrivet i ett coolt typsnitt över hela benet. Bärs gärna med ett litet schysst häng som visar björn borg-kalsingarna. Dessa shorts verkar gå i skarpa färger och i de mest bisarra kombinationer/mönster, kanske för att avskräcka hungriga hajar, kanske för att de ska attrahera en konsumentgrupp som gillar att synas och "sticka ut från mängden". Enligt mig, som den självutnämnda modeguru jag är (efter samma kriterier som Ebba och Sofie med andra ord), funkar dessa badshorts på stranden, framförallt pga av bristande alternativ. MEN, varför ska man gå runt i badbyxor på stan? vilken funktion fyller de där? Impulsbad i fontäner i all dess ära, men jag har svårt att se logiken.

Alternativ 2 är de stekarshorts som har vandrat från att enbart tillhöra eliten på tennisveckan i Båstad till din lokala H&M-butik. Tillskillnad från surfar-badbyxorna slutar dessa shorts i regel en decimeter upp på låret och är allt som oftast enfärgade utan mönster. Om de inte är vita, verkar ljusa pastellfärger vara grejen, givetvis med de obligatoriska pressvecken. Assocciera med en skjorta, vita tygskor, solbrillor storlek XL och en väl inbakad back-slick. Frågar du mig så skulle jag likna dessa shorts vid ett par avklippta chinos från dressman...

Det tredje alternativet för en man år 2008 är de Indiana Jones-inspirerade safarishortsen, troligen i kakifärger med praktiska fickor på utsidan av varje ben. I dessa fickor får du plats med din Crocodile Dundee-kniv, ficklampa, nödproviant eller mer troligt, en bibel och brödsmulor till fåglarna. Känns kanske mer husvagnssemester -95 än Beach -08, men visst har även denna tidlösa klassiker (dvs. den har alltid varit ful) sin rättmätiga plats i sommarsverige.



Badbyxor - Stekarshorts - Safarishorts

Då har jag lagt ännu en givande termin bakom mig. Jag har lärt mig att alla är lika mycket värda och att det är dumt att kasta skräp i naturen.

De sista två veckorna av terminen har ägnats åt sex och samlevnad. Till detta, enligt litteratur och föreläsare, viktiga områden har hela två föreläsningar vigts, dessutom har ett seminarium med en skönlitterär bok som grund och en avslutande skriflig uppgift genomförts. Kopplingen till övriga kursen, "interkulturella perspektiv på hållbar utveckling", framgår inte och hela momentet ger ett krystat intryckt. Det är väl någon politiker som har bestämt att sex och samlevnad ska ingå i lärarutbilningen och då har universitetet slängt in ett moment ryckt ur sitt sammanhang de två sista veckorna på terminen. Det var helt enkelt i kursen hållbar utveckling som den gjorde minst skada. Vid denna tid på året är studenterna dessutom mer intresserade av att dricka öl än att skriva tråkiga inlämningsuppgifter.

Om universitetet tar sex och samlevnad så seriöst som de så gärna vill få det att framstå, varför läggs inte mer tid på detta? Frågan lyftes på seminariet och då framhölls det från lärarhåll att två veckor var mer än de som gick lärarutbildningen för tio år sedan fick. Stor jävla tröst!

"Ni får väl klaga i kursutvärdering". Jag gjorde ett allvarligt försök efter förra kursen, dvs. svarade seriöst och utförligt på frågorna. Förutom att frågorna är konstigt formulerade, så är de många gånger svåra för mig som student svåra att besvara, då de inte direkt berör mig. Efter 45 minuter hade jag kommit till hälften och då la jag ner det...

All denna jävla godtycklighet får mig att må illa...