Grannsämja
Få företeelser på denna planet irriterar mig lika mycket som de små lapparna som hyresgäster sätter upp i trapphusen. Jag tänker då främst på de som lyder typ "Hej kära grannar! ikväll kommer vi att ha lite folk hos oss. Vi kommer inte att bli sena och ifall vi är för högljudda så tveka inte att säga till oss! mvh X och X".
Jag förstår givetvis vitsen med att varna sina grannar om att det kommer att bli ett riktigt fylleslag i lägenheten bredvid. Det som stör mig är att det i en sån här lapp alltid förutsätts att det är okej att störa sina grannar, vilket det faktiskt finns regler emot på de flesta ställen. Allt som oftast lyser ödmjukheten med sin frånvaro i dessa lappar och genom att sätta upp en lapp i trapphuset är det helt okej att skruva upp basen så att väggarna skakar. Grannarna säger ju till om de störs.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att det ska väldigt mycket till för att genomsnittssvensken ska gå upp ur sängen, klä på sig kläder, plinga på grannens dörr och säga till denne att dämpa sig lite. Jag har till och med varit med om att det har lämnats ut ett telefonnummer på en liknande lapp. Det är kanske ännu mer otroligt att jag sparar nummret från lappen i trapphuset på min mobil, "för det kan vara bra att ha", och sedan ringer numret kl 03 på natten när jag bestämt mig för att nog får vara nog. Detta är ett skolboksexempel på ett svårartat solen-i-universum-komplex, där jag ser mig själv som centrum i universum och självklart inser alla människor (planeter) som cirkulerar i omloppsbanor runt mig, att mitt telefonnummer är så viktigt att de sparar det "utifall att".
Eftersom lappen egentligen är ett hån mot alla grannar hade en mer sanningsenlig variant varit: "Hej kära grannar som jag aldrig hälsar på! Ikväll kommer vi och ytterligare ett 20-tal personer att supa skallen av oss och sjunga kung i baren på singstar till kl 04 i natt. Jag skiter egentligen i om vi stör, men är ni sugna på att argumentera med överförfriskade människor så kan ni ju alltid plinga på.. eller skicka ett mail..mvh X och X".
Jag förstår givetvis vitsen med att varna sina grannar om att det kommer att bli ett riktigt fylleslag i lägenheten bredvid. Det som stör mig är att det i en sån här lapp alltid förutsätts att det är okej att störa sina grannar, vilket det faktiskt finns regler emot på de flesta ställen. Allt som oftast lyser ödmjukheten med sin frånvaro i dessa lappar och genom att sätta upp en lapp i trapphuset är det helt okej att skruva upp basen så att väggarna skakar. Grannarna säger ju till om de störs.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att det ska väldigt mycket till för att genomsnittssvensken ska gå upp ur sängen, klä på sig kläder, plinga på grannens dörr och säga till denne att dämpa sig lite. Jag har till och med varit med om att det har lämnats ut ett telefonnummer på en liknande lapp. Det är kanske ännu mer otroligt att jag sparar nummret från lappen i trapphuset på min mobil, "för det kan vara bra att ha", och sedan ringer numret kl 03 på natten när jag bestämt mig för att nog får vara nog. Detta är ett skolboksexempel på ett svårartat solen-i-universum-komplex, där jag ser mig själv som centrum i universum och självklart inser alla människor (planeter) som cirkulerar i omloppsbanor runt mig, att mitt telefonnummer är så viktigt att de sparar det "utifall att".
Eftersom lappen egentligen är ett hån mot alla grannar hade en mer sanningsenlig variant varit: "Hej kära grannar som jag aldrig hälsar på! Ikväll kommer vi och ytterligare ett 20-tal personer att supa skallen av oss och sjunga kung i baren på singstar till kl 04 i natt. Jag skiter egentligen i om vi stör, men är ni sugna på att argumentera med överförfriskade människor så kan ni ju alltid plinga på.. eller skicka ett mail..mvh X och X".
Biff á la Lök
En biff á la Lök är en ambition till biff á la Lindström som spårar ur och som sedan inte liknar orginalet i över huvudet taget. Det var precis det jag lyckades med när jag bröt mot den viktigaste regeln i boken, nämligen att aldrig laga mat när man är hungrig. Min kropp fungerar som så att jag har 2,5 timmesperoider mellan dessa att jag ätit tills kroppen vill ha föda igen. När denna urkraft inte respekteras blir jag alltid obönhörligen straffad. Min mamma kan vittna om betydelsen av att ha ett tilltugg nära till hands när man är ute med Henrik på stan... När hungeranfallen kommer är de lika akuta som plötsliga.
Min personlighetsförändring innebär en viss aggression och total fokusering på att få i mig föda, när födan väl är intagen kan jag åter lugna ner mig och börja tänka klart igen. Ni kanske har hört om föräldrar som i det närmaste får övernaturliga krafter när deras barn har varit i fara, som mammor som lyfter upp bilar etc. Lite överdrivet är det på ett liknande sätt som min kropp fungerar i hungerläge.
Att försöka inhandla råvaror till en biff á la Lindström i detta skick är minst sagt en utmaning, ungefär som att pricka tangenterna när man kommer hem på fyllan och upptäcker msn råkar vara igång. Trots min fina inhandlingslista lyckade jag glömma hälften av ingredienserna och när jag under barnförbjudna svordomar upptäcker detta var det redan försent. 10 000 tals år av mänsklig evolution kändes ganska meningslösa och tanken på att äta frusen pommes frites föreföll mer än lockande.Tillslut är dock maten färdig och på mindre än 10 minuter har jag ätit två stora kotletter och en plåt med pommes och beasås (gjord på vatten för att jag glömde att handla mjölk).
Nu befinner jag mig i en klimakterieliknande eftersvettningsfas och lullar mest runt i lägenheten utan att kunna fokusera på något i mer än tre minuter åt gången.
För att byta ämne helt rekommenderar jag avslutningsvis den här länken. Är det på allvar? är det ett skämt,? är det resultatet av en blöt företagsfest? och viktigast av allt, har någon faktiskt betalat pengar för detta musikaliska övergrepp?!
Min personlighetsförändring innebär en viss aggression och total fokusering på att få i mig föda, när födan väl är intagen kan jag åter lugna ner mig och börja tänka klart igen. Ni kanske har hört om föräldrar som i det närmaste får övernaturliga krafter när deras barn har varit i fara, som mammor som lyfter upp bilar etc. Lite överdrivet är det på ett liknande sätt som min kropp fungerar i hungerläge.
Att försöka inhandla råvaror till en biff á la Lindström i detta skick är minst sagt en utmaning, ungefär som att pricka tangenterna när man kommer hem på fyllan och upptäcker msn råkar vara igång. Trots min fina inhandlingslista lyckade jag glömma hälften av ingredienserna och när jag under barnförbjudna svordomar upptäcker detta var det redan försent. 10 000 tals år av mänsklig evolution kändes ganska meningslösa och tanken på att äta frusen pommes frites föreföll mer än lockande.Tillslut är dock maten färdig och på mindre än 10 minuter har jag ätit två stora kotletter och en plåt med pommes och beasås (gjord på vatten för att jag glömde att handla mjölk).
Nu befinner jag mig i en klimakterieliknande eftersvettningsfas och lullar mest runt i lägenheten utan att kunna fokusera på något i mer än tre minuter åt gången.
För att byta ämne helt rekommenderar jag avslutningsvis den här länken. Är det på allvar? är det ett skämt,? är det resultatet av en blöt företagsfest? och viktigast av allt, har någon faktiskt betalat pengar för detta musikaliska övergrepp?!
promiskuös?
promiskuös är ett bra och roligt ord! Ett oerhört målande och beskrivande ord som används på tok för lite till vardags. Ett fint klingande ord på en företeelse som är förknippad med både något fult och skamligt. Kanske är det precis det som tilltalar mig, det vackra, men samtidigt vulgära.
promiskuöst, det måste jag börja använda mer...
promiskuöst, det måste jag börja använda mer...
om kråkor och sånt
Det finns många paralleller, i flera avseenden, mellan campus och den genomsnittliga förskolan i Sverige. Det som jag då framför allt har i åtanke är den obligatoriska höstförkylningsepidemin som är lika självklar som kön till Sivans.
Den här tiden på året är den enda som klamydia på allvar är hotad som campus obestritt vanligaste sjukdom. Den klassiska förkylningens symtom i form av en rinnande näsa känner vi alla till. Men, snor, vad är det egentligen? Denna fråga konfunderade mig och mina kurskamrater och det visade sig att påfallande få av oss, vanliga svenskar mellan 21-30+, kunde svara på denna mycket befogade fråga. Snor är så självklart att vi egentligen aldrig har funderat på det, därför har jag tagit på mig uppgiften att upplysa allmänheten vad snor är för något och vad det är bra till. Nedan följer lite saxat gott och blandat från den fantastiska hemsidan wikipedia.se. Trevlig läsning!
Det som vi betecknar som "snor" är i själva verket slem som bildas av slemhinnor lokaliserade i näsan. När man är förkyld är dessa slemhinnor inflammerade och en genomsnittlig kran lär kunna producera ett par deciliter snor per dygn.
Snorets innehåll påverkar även dess färg och därför kan man genom att studera färgen lista ut dess innehåll, "läsa i snor" kallar jag det. Om man tydligt kan uttyda smutsiga fragment i snoret tyder detta på att personen i fråga har varit utsatt för en väldigt dammig miljö, då snoret även fungerar på att rensa vår inandningsluft från skräp. Trögflytande och mycket färgat (gul/grönt) snor tyder på att mängden vita blodkroppar i snoret är högt. Vid en infektion ökar mängden vita blodkroppar i snoret och därför är min inte helt orimliga gissning att man genom att studera snorets färg och konsistens kan avgöra hur förkyld man är.
Jag stötte även på ordet mucofagi som förklaras som "en medicinsk term för att konsumera snor", eller på vanlig bonnsvenska kort och gott: att käka snorkråkor. Det finns teorier om att en persons immunförsvar skulle gynnas positivt denne åt snorkråkor. Kroppen skulle då utveckla en större resistens mot sjukdomen, detta i enlighet med teorin om att det som inte dödar, det härdar, då snor innehåller en massa bakterier och annat skräp som kroppen försöker bli av med.
Det ska tilläggas att mucofagi vidare beskrivs som "i allmänhet ett socialt oaccepterat beteende, som dock inte är helt ovanligt bland mindre barn", tänk dig därför för en extra gång innan du börjar konsumera snorsekret.
Jag hoppas att detta har gjort er en aning mer upplysta om mystiken kring vårt snor. Nästa gång ni snyter er, kolla färgen!
Den här tiden på året är den enda som klamydia på allvar är hotad som campus obestritt vanligaste sjukdom. Den klassiska förkylningens symtom i form av en rinnande näsa känner vi alla till. Men, snor, vad är det egentligen? Denna fråga konfunderade mig och mina kurskamrater och det visade sig att påfallande få av oss, vanliga svenskar mellan 21-30+, kunde svara på denna mycket befogade fråga. Snor är så självklart att vi egentligen aldrig har funderat på det, därför har jag tagit på mig uppgiften att upplysa allmänheten vad snor är för något och vad det är bra till. Nedan följer lite saxat gott och blandat från den fantastiska hemsidan wikipedia.se. Trevlig läsning!
Det som vi betecknar som "snor" är i själva verket slem som bildas av slemhinnor lokaliserade i näsan. När man är förkyld är dessa slemhinnor inflammerade och en genomsnittlig kran lär kunna producera ett par deciliter snor per dygn.
Snorets innehåll påverkar även dess färg och därför kan man genom att studera färgen lista ut dess innehåll, "läsa i snor" kallar jag det. Om man tydligt kan uttyda smutsiga fragment i snoret tyder detta på att personen i fråga har varit utsatt för en väldigt dammig miljö, då snoret även fungerar på att rensa vår inandningsluft från skräp. Trögflytande och mycket färgat (gul/grönt) snor tyder på att mängden vita blodkroppar i snoret är högt. Vid en infektion ökar mängden vita blodkroppar i snoret och därför är min inte helt orimliga gissning att man genom att studera snorets färg och konsistens kan avgöra hur förkyld man är.
Jag stötte även på ordet mucofagi som förklaras som "en medicinsk term för att konsumera snor", eller på vanlig bonnsvenska kort och gott: att käka snorkråkor. Det finns teorier om att en persons immunförsvar skulle gynnas positivt denne åt snorkråkor. Kroppen skulle då utveckla en större resistens mot sjukdomen, detta i enlighet med teorin om att det som inte dödar, det härdar, då snor innehåller en massa bakterier och annat skräp som kroppen försöker bli av med.
Det ska tilläggas att mucofagi vidare beskrivs som "i allmänhet ett socialt oaccepterat beteende, som dock inte är helt ovanligt bland mindre barn", tänk dig därför för en extra gång innan du börjar konsumera snorsekret.
Jag hoppas att detta har gjort er en aning mer upplysta om mystiken kring vårt snor. Nästa gång ni snyter er, kolla färgen!
åter gräsänkling
Jag erkänner. Jag har varit oerhört dålig på att uppdatera bloggen på sistonde. Jag har helt enkelt glömt bort dess existens, se det som ett sundhetstecken...
Damen var här i helgen och det var intensivt, men fantastiskt roligt. Tänker inte gå in i detalj på vad vi företog oss, då jag själv inte uppskattar stereotypa uppräkningar av aktiviteter som genomfördes under en helg. Jag kan emellertid inte minnas när jag gjorde så många, så ansträngande aktiviteter, på så kort tid. Helgen innehöll i korthet födelsedagskalas, brunch, flyttstädning, möblering, promenader och fika. Det får räcka med det.
Har äntligen blivit nöjd med min möblering i den nya lägenheten, mycket tack vara Stina som lyckades övertala mig att börja möblera om kl 18 en lördagskväll. Jag såg hur kreativiteten glänste i hennes ögonen och i det läget går hon knappt att stoppa. Vi "lånade" en tv-bänk som stått och viskat lockelser till mig under en veckas tid i trapphuset, vilken senare visade sig passa utmärkt in med resten av mitt möblemang. Det stora problemområdet var emellertid mitt, förvisso jättefina, men samtidigt giganska skrivbord som inte riktigt fick plats. Stina kom då på att Josse, som även hon nyligen har flyttat, hade ett mindre skrivbord till övers och efter ett par telefonsamtal traskade vi bort för att hämta det. Skrivbordet visade sig vara ett riktigt lyckokast och passade perfekt in.
Utan att göra några större investeringar (60 kr för skrivbordet, tv-bänken gratis) lyckades vi göra lägenheten riktigt trivsam, samtidigt som jag kommer att få plats med mina övriga möbler och en soffa, vilket får ses som en maximal utdelning.
Efter en såhär intensiv helg sitter jag här nu i min tomma, tysta lägenhet och undrar om jag har drömt allt ihop. Tornadon Stina kom, vände upp och ner på allt och försvann lika snabbt (ja, det är en metafor, men övertolka den inte). jag saknar henne redan...
Damen var här i helgen och det var intensivt, men fantastiskt roligt. Tänker inte gå in i detalj på vad vi företog oss, då jag själv inte uppskattar stereotypa uppräkningar av aktiviteter som genomfördes under en helg. Jag kan emellertid inte minnas när jag gjorde så många, så ansträngande aktiviteter, på så kort tid. Helgen innehöll i korthet födelsedagskalas, brunch, flyttstädning, möblering, promenader och fika. Det får räcka med det.
Har äntligen blivit nöjd med min möblering i den nya lägenheten, mycket tack vara Stina som lyckades övertala mig att börja möblera om kl 18 en lördagskväll. Jag såg hur kreativiteten glänste i hennes ögonen och i det läget går hon knappt att stoppa. Vi "lånade" en tv-bänk som stått och viskat lockelser till mig under en veckas tid i trapphuset, vilken senare visade sig passa utmärkt in med resten av mitt möblemang. Det stora problemområdet var emellertid mitt, förvisso jättefina, men samtidigt giganska skrivbord som inte riktigt fick plats. Stina kom då på att Josse, som även hon nyligen har flyttat, hade ett mindre skrivbord till övers och efter ett par telefonsamtal traskade vi bort för att hämta det. Skrivbordet visade sig vara ett riktigt lyckokast och passade perfekt in.
Utan att göra några större investeringar (60 kr för skrivbordet, tv-bänken gratis) lyckades vi göra lägenheten riktigt trivsam, samtidigt som jag kommer att få plats med mina övriga möbler och en soffa, vilket får ses som en maximal utdelning.
Efter en såhär intensiv helg sitter jag här nu i min tomma, tysta lägenhet och undrar om jag har drömt allt ihop. Tornadon Stina kom, vände upp och ner på allt och försvann lika snabbt (ja, det är en metafor, men övertolka den inte). jag saknar henne redan...
fyfan och helvete!
...det var min spontana reaktion, då det gick upp för mig vad det var för trevlig liten inflyttningspresent som den förra hyresgästen lämnat efter sig i min nya lägenhet. Men låt oss ta det hela från början...
Dagen var fredag den 29/8 och jag går intet ont anande med upprymda och lätta steg mot hyresbostäders kontor på campus för att hämta ut nycklarna till min hett efterlängtade lägenhet. Det är emellertid fler än jag som har sökt sig till hyresbostäders kontor denna eftermiddag i samma ärende och jag blir sittandes i 40 minuter i kö, vilket i sig inte var något problem då jag inte hade några direkta planer för kvällen.
När jag så får mina nycklar traskar jag upp till lägenheten för att sätta på kylskåpet och inspektera läget. Jag börjar ana oråd när jag möts i dörren av en stank som är väldigt svår att beskriva.. typ som om någon har lagt en kabel i toan och inte spolat på en vecka. Min första tanke var att det måste vara avloppet som stått stilla i två månader så jag sätter på alla kranar i lägenheten och fortsätter min inspektion.
Det luktar emellertid starkare i köket än på toan, vilket får mig att kolla i alla lådor och skåp. Till slut kom jag fram till frysen, där det ganska snabbt står klart att jag har lokaliserat varifrån stanken kommer. När jag öppnar översta frysfacket slår ett moln av giftig kräkgas mot mig och jag, trots att jag jobbat inom äldreomsorgen med alla de oglamorösa arbetsuppgifter som ibland ingår där, känner hur min magsäck bara vill vända sig ut och in.
Den förra hyresgästen har alltså lämnat kvar mat, förvisso snyggt paketerat i en plastkasse, som har stått och jäst under de två månader som lägenheten stått tom och frysen avstängd. Innehållet hade passerat det förruttnelsestadium där det ännu går att utröna vad plastkassen egentligen innehöll, men förutom gråaktig gegga kunde man även se några antydningar till kottletter, lite broccoli och ett gäng köttbullar som simmade runt i en röd/brun sås. Mumsigt! Ungefär samtidigt noterar jag att det är stopp i handfatet, som har stått och runnit, vilket i sin tur har lett till översvämning i badrummet. Grattis!
Hur fan kunde detta gå igenom besiktningen?!
I lägen som dessa finns det en person som jag ringer till och som får ta den första och värsta ilskan och förtvivlan, -mamma. Efter att ha pratat med mamma kollade jag igenom lägenheten en gång till, noterade alla fel och brister jag kunde hitta och gick rosenrasande ner och satte mig i den milslånga kön igen. Någon form av ansvarig kom upp till min lägenhet, öppnade knappt frysen innan han skickade iväg sin underhuggare efter en ny kyl/frys. Han lovade att åtgärda de brister jag räknade upp och ursäktade sig ett 20 tal gånger (som om det gjorde någon skillnad). Jag kunde inte sluta att tänka på synen som mötte mig när jag tittade ner i påsen och de eventuella djur som hade kunnat tycka att det var en ganska schysst miljö att leva i. Detta fick som följd att jag återvände till lägenheten på kvällen och maniskt städade varenda liten vrå och millimeter av mitt nya hem.
Den här mindre trevliga incidenten gav Hyresbostäder i Växjö AB otroligt mycket badwill (om det nu är motsatsen till goodwill) hos mig och givetvis hos alla andra som får höra om min eftermiddag den 29 augusti 2008. Roligare start på min vistelse på P G Vejdes väg hade jag kunnat önska mig...
Dagen var fredag den 29/8 och jag går intet ont anande med upprymda och lätta steg mot hyresbostäders kontor på campus för att hämta ut nycklarna till min hett efterlängtade lägenhet. Det är emellertid fler än jag som har sökt sig till hyresbostäders kontor denna eftermiddag i samma ärende och jag blir sittandes i 40 minuter i kö, vilket i sig inte var något problem då jag inte hade några direkta planer för kvällen.
När jag så får mina nycklar traskar jag upp till lägenheten för att sätta på kylskåpet och inspektera läget. Jag börjar ana oråd när jag möts i dörren av en stank som är väldigt svår att beskriva.. typ som om någon har lagt en kabel i toan och inte spolat på en vecka. Min första tanke var att det måste vara avloppet som stått stilla i två månader så jag sätter på alla kranar i lägenheten och fortsätter min inspektion.
Det luktar emellertid starkare i köket än på toan, vilket får mig att kolla i alla lådor och skåp. Till slut kom jag fram till frysen, där det ganska snabbt står klart att jag har lokaliserat varifrån stanken kommer. När jag öppnar översta frysfacket slår ett moln av giftig kräkgas mot mig och jag, trots att jag jobbat inom äldreomsorgen med alla de oglamorösa arbetsuppgifter som ibland ingår där, känner hur min magsäck bara vill vända sig ut och in.
Den förra hyresgästen har alltså lämnat kvar mat, förvisso snyggt paketerat i en plastkasse, som har stått och jäst under de två månader som lägenheten stått tom och frysen avstängd. Innehållet hade passerat det förruttnelsestadium där det ännu går att utröna vad plastkassen egentligen innehöll, men förutom gråaktig gegga kunde man även se några antydningar till kottletter, lite broccoli och ett gäng köttbullar som simmade runt i en röd/brun sås. Mumsigt! Ungefär samtidigt noterar jag att det är stopp i handfatet, som har stått och runnit, vilket i sin tur har lett till översvämning i badrummet. Grattis!
Hur fan kunde detta gå igenom besiktningen?!
I lägen som dessa finns det en person som jag ringer till och som får ta den första och värsta ilskan och förtvivlan, -mamma. Efter att ha pratat med mamma kollade jag igenom lägenheten en gång till, noterade alla fel och brister jag kunde hitta och gick rosenrasande ner och satte mig i den milslånga kön igen. Någon form av ansvarig kom upp till min lägenhet, öppnade knappt frysen innan han skickade iväg sin underhuggare efter en ny kyl/frys. Han lovade att åtgärda de brister jag räknade upp och ursäktade sig ett 20 tal gånger (som om det gjorde någon skillnad). Jag kunde inte sluta att tänka på synen som mötte mig när jag tittade ner i påsen och de eventuella djur som hade kunnat tycka att det var en ganska schysst miljö att leva i. Detta fick som följd att jag återvände till lägenheten på kvällen och maniskt städade varenda liten vrå och millimeter av mitt nya hem.
Den här mindre trevliga incidenten gav Hyresbostäder i Växjö AB otroligt mycket badwill (om det nu är motsatsen till goodwill) hos mig och givetvis hos alla andra som får höra om min eftermiddag den 29 augusti 2008. Roligare start på min vistelse på P G Vejdes väg hade jag kunnat önska mig...
