blindtarmen

En biff á la Lök är en ambition till biff á la Lindström som spårar ur och som sedan inte liknar orginalet i över huvudet taget. Det var precis det jag lyckades med när jag bröt mot den viktigaste regeln i boken, nämligen att aldrig laga mat när man är hungrig. Min kropp fungerar som så att jag har 2,5 timmesperoider mellan dessa att jag ätit tills kroppen vill ha föda igen. När denna urkraft inte respekteras blir jag alltid obönhörligen straffad. Min mamma kan vittna om betydelsen av att ha ett tilltugg nära till hands när man är ute med Henrik på stan... När hungeranfallen kommer är de lika akuta som plötsliga.

Min personlighetsförändring innebär en viss aggression och total fokusering på att få i mig föda, när födan väl är intagen kan jag åter lugna ner mig och börja tänka klart igen. Ni kanske har hört om föräldrar som i det närmaste får övernaturliga krafter när deras barn har varit i fara, som mammor som lyfter upp bilar etc. Lite överdrivet är det på ett liknande sätt som min kropp fungerar i hungerläge.

Att försöka inhandla råvaror till en biff á la Lindström i detta skick är minst sagt en utmaning, ungefär som att pricka tangenterna när man kommer hem på fyllan och upptäcker msn råkar vara igång. Trots min fina inhandlingslista lyckade jag glömma hälften av ingredienserna och när jag under barnförbjudna svordomar upptäcker detta var det redan försent. 10 000 tals år av mänsklig evolution kändes ganska meningslösa och tanken på att äta frusen pommes frites föreföll mer än lockande.Tillslut är dock maten färdig och på mindre än 10 minuter har jag ätit två stora kotletter och en plåt med pommes och beasås (gjord på vatten för att jag glömde att handla mjölk).

Nu befinner jag mig i en klimakterieliknande eftersvettningsfas och lullar mest runt i lägenheten utan att kunna fokusera på något i mer än tre minuter åt gången.

För att byta ämne helt rekommenderar jag avslutningsvis den här länken. Är det på allvar? är det ett skämt,? är det resultatet av en blöt företagsfest? och viktigast av allt, har någon faktiskt betalat pengar för detta musikaliska övergrepp?!