fyfan och helvete!
...det var min spontana reaktion, då det gick upp för mig vad det var för trevlig liten inflyttningspresent som den förra hyresgästen lämnat efter sig i min nya lägenhet. Men låt oss ta det hela från början...
Dagen var fredag den 29/8 och jag går intet ont anande med upprymda och lätta steg mot hyresbostäders kontor på campus för att hämta ut nycklarna till min hett efterlängtade lägenhet. Det är emellertid fler än jag som har sökt sig till hyresbostäders kontor denna eftermiddag i samma ärende och jag blir sittandes i 40 minuter i kö, vilket i sig inte var något problem då jag inte hade några direkta planer för kvällen.
När jag så får mina nycklar traskar jag upp till lägenheten för att sätta på kylskåpet och inspektera läget. Jag börjar ana oråd när jag möts i dörren av en stank som är väldigt svår att beskriva.. typ som om någon har lagt en kabel i toan och inte spolat på en vecka. Min första tanke var att det måste vara avloppet som stått stilla i två månader så jag sätter på alla kranar i lägenheten och fortsätter min inspektion.
Det luktar emellertid starkare i köket än på toan, vilket får mig att kolla i alla lådor och skåp. Till slut kom jag fram till frysen, där det ganska snabbt står klart att jag har lokaliserat varifrån stanken kommer. När jag öppnar översta frysfacket slår ett moln av giftig kräkgas mot mig och jag, trots att jag jobbat inom äldreomsorgen med alla de oglamorösa arbetsuppgifter som ibland ingår där, känner hur min magsäck bara vill vända sig ut och in.
Den förra hyresgästen har alltså lämnat kvar mat, förvisso snyggt paketerat i en plastkasse, som har stått och jäst under de två månader som lägenheten stått tom och frysen avstängd. Innehållet hade passerat det förruttnelsestadium där det ännu går att utröna vad plastkassen egentligen innehöll, men förutom gråaktig gegga kunde man även se några antydningar till kottletter, lite broccoli och ett gäng köttbullar som simmade runt i en röd/brun sås. Mumsigt! Ungefär samtidigt noterar jag att det är stopp i handfatet, som har stått och runnit, vilket i sin tur har lett till översvämning i badrummet. Grattis!
Hur fan kunde detta gå igenom besiktningen?!
I lägen som dessa finns det en person som jag ringer till och som får ta den första och värsta ilskan och förtvivlan, -mamma. Efter att ha pratat med mamma kollade jag igenom lägenheten en gång till, noterade alla fel och brister jag kunde hitta och gick rosenrasande ner och satte mig i den milslånga kön igen. Någon form av ansvarig kom upp till min lägenhet, öppnade knappt frysen innan han skickade iväg sin underhuggare efter en ny kyl/frys. Han lovade att åtgärda de brister jag räknade upp och ursäktade sig ett 20 tal gånger (som om det gjorde någon skillnad). Jag kunde inte sluta att tänka på synen som mötte mig när jag tittade ner i påsen och de eventuella djur som hade kunnat tycka att det var en ganska schysst miljö att leva i. Detta fick som följd att jag återvände till lägenheten på kvällen och maniskt städade varenda liten vrå och millimeter av mitt nya hem.
Den här mindre trevliga incidenten gav Hyresbostäder i Växjö AB otroligt mycket badwill (om det nu är motsatsen till goodwill) hos mig och givetvis hos alla andra som får höra om min eftermiddag den 29 augusti 2008. Roligare start på min vistelse på P G Vejdes väg hade jag kunnat önska mig...
Dagen var fredag den 29/8 och jag går intet ont anande med upprymda och lätta steg mot hyresbostäders kontor på campus för att hämta ut nycklarna till min hett efterlängtade lägenhet. Det är emellertid fler än jag som har sökt sig till hyresbostäders kontor denna eftermiddag i samma ärende och jag blir sittandes i 40 minuter i kö, vilket i sig inte var något problem då jag inte hade några direkta planer för kvällen.
När jag så får mina nycklar traskar jag upp till lägenheten för att sätta på kylskåpet och inspektera läget. Jag börjar ana oråd när jag möts i dörren av en stank som är väldigt svår att beskriva.. typ som om någon har lagt en kabel i toan och inte spolat på en vecka. Min första tanke var att det måste vara avloppet som stått stilla i två månader så jag sätter på alla kranar i lägenheten och fortsätter min inspektion.
Det luktar emellertid starkare i köket än på toan, vilket får mig att kolla i alla lådor och skåp. Till slut kom jag fram till frysen, där det ganska snabbt står klart att jag har lokaliserat varifrån stanken kommer. När jag öppnar översta frysfacket slår ett moln av giftig kräkgas mot mig och jag, trots att jag jobbat inom äldreomsorgen med alla de oglamorösa arbetsuppgifter som ibland ingår där, känner hur min magsäck bara vill vända sig ut och in.
Den förra hyresgästen har alltså lämnat kvar mat, förvisso snyggt paketerat i en plastkasse, som har stått och jäst under de två månader som lägenheten stått tom och frysen avstängd. Innehållet hade passerat det förruttnelsestadium där det ännu går att utröna vad plastkassen egentligen innehöll, men förutom gråaktig gegga kunde man även se några antydningar till kottletter, lite broccoli och ett gäng köttbullar som simmade runt i en röd/brun sås. Mumsigt! Ungefär samtidigt noterar jag att det är stopp i handfatet, som har stått och runnit, vilket i sin tur har lett till översvämning i badrummet. Grattis!
Hur fan kunde detta gå igenom besiktningen?!
I lägen som dessa finns det en person som jag ringer till och som får ta den första och värsta ilskan och förtvivlan, -mamma. Efter att ha pratat med mamma kollade jag igenom lägenheten en gång till, noterade alla fel och brister jag kunde hitta och gick rosenrasande ner och satte mig i den milslånga kön igen. Någon form av ansvarig kom upp till min lägenhet, öppnade knappt frysen innan han skickade iväg sin underhuggare efter en ny kyl/frys. Han lovade att åtgärda de brister jag räknade upp och ursäktade sig ett 20 tal gånger (som om det gjorde någon skillnad). Jag kunde inte sluta att tänka på synen som mötte mig när jag tittade ner i påsen och de eventuella djur som hade kunnat tycka att det var en ganska schysst miljö att leva i. Detta fick som följd att jag återvände till lägenheten på kvällen och maniskt städade varenda liten vrå och millimeter av mitt nya hem.
Den här mindre trevliga incidenten gav Hyresbostäder i Växjö AB otroligt mycket badwill (om det nu är motsatsen till goodwill) hos mig och givetvis hos alla andra som får höra om min eftermiddag den 29 augusti 2008. Roligare start på min vistelse på P G Vejdes väg hade jag kunnat önska mig...
Kommentarer
Trackback
