De olympiska spelen
Jag har min sista arbetsdag den 8 augusti och som av en tillfällighet är även detta datumet för invigningen av de olympiska spelen i Peking. Invigningen brukar dock, enligt min erfarenhet, inte vara så spännande, men känslan av att jag kan vakna upp den 9/8, slå på tv:n och titta på idrott hela dagarna slår det mesta. Det är inte heller vilken idrott som helst, de olympiska spelen är det största som en idrottsman/kvinna kan deltaga i och den stolthet som lyser i deltagarnas ögon bara understryker spelens innebörd. Många har byggt upp hela sina karriärer efter att de ska vara som bäst den 9 augusti 2008, vi snackar här om ett 10-15 årsperspektiv, det mina vänner är målmedveten träning.
En idrottsman/kvinna kan ha vunnit hur många världsmästerskap som helst, har denne "bara" blivit tvåa i OS så är det avsaknaden av en guldmedalj i nämnda mästerskap som denne kommer att bli ihågkommen för. Mannen/kvinnan som hade all talang i världen, men som aldrig lyckades i OS.
Tyvärr har deltagarnas prestationer redan på förhand hamnat i skymundan av andra diskussioner. Det tycker jag är synd, då de olympiska spelen för mig inte handlar om politik, dessa diskussioner finns det gott om andra forum för. När jag säger detta tar jag varken ställning för/emot mänskliga rättigheter eller för/emot folkrepubliken Kina som nation, jag tycker emellertid att detta är fullständigt ointressant i sammanhanget. För mig handlar de olympiska spelen om idrottslig tävlan man mot man, kvinna mot kvinna, om ära och berömmelse. Idrotten i stort och då särskilt OS, är en plats där olikheter i exempelvis politik och religion tillfälligt läggs åt sidan till fördel för den känsla av samhörighet som finns inom idrotten. Det är den olympiska andan för mig.
En idrottsman/kvinna kan ha vunnit hur många världsmästerskap som helst, har denne "bara" blivit tvåa i OS så är det avsaknaden av en guldmedalj i nämnda mästerskap som denne kommer att bli ihågkommen för. Mannen/kvinnan som hade all talang i världen, men som aldrig lyckades i OS.
Tyvärr har deltagarnas prestationer redan på förhand hamnat i skymundan av andra diskussioner. Det tycker jag är synd, då de olympiska spelen för mig inte handlar om politik, dessa diskussioner finns det gott om andra forum för. När jag säger detta tar jag varken ställning för/emot mänskliga rättigheter eller för/emot folkrepubliken Kina som nation, jag tycker emellertid att detta är fullständigt ointressant i sammanhanget. För mig handlar de olympiska spelen om idrottslig tävlan man mot man, kvinna mot kvinna, om ära och berömmelse. Idrotten i stort och då särskilt OS, är en plats där olikheter i exempelvis politik och religion tillfälligt läggs åt sidan till fördel för den känsla av samhörighet som finns inom idrotten. Det är den olympiska andan för mig.
Kommentarer
Trackback
