Julstämning
Utan någon längre utläggning skulle jag påstå att jag gillar julen.
Men jag är de långa utläggningarnas man och påståendet ovan innebär inte att jag gillar julens alla bieffekter samt hur den inverkar på människors beteende. Julmusik är en sådan aspekt av julen som jag helst skulle vilja vara utan. Det går inte att fly från dessa trallvänliga toner om pepparkaksgubbar och mammor som kysser tomtar. Det är som melodifestivalen, fast överallt, hela tiden.
De ivrigaste försvararna av julmusikens legitimitet brukar för det mesta inte hänvisa till musikens kvalité, utan det är som stämningshöjare som julmusiken har sina förtjänster, menar dessa okultiverade personer. Vore julmusiken verkligen bra rent musikaliskt hade vi lyssnat på den året runt. Om vi utgår från att julmusiken skapar en viss "stämning" eller "atmosfär", hur tar sig då denna till uttryck? Jag skulle vilja likna julmusiken vid den psykologiska tortyr som kineserna brukade för några hundra år sedan. Förenklat går den ut på att tortyrobjektet spänns fast i en liggande position och en droppe vatten träffar med regelbundna tidsintervaller objektets panna. Dropp...... dropp...... dropp....... dropp tills personen i fråga flippar ur och erkänner precis vad som helst för att slippa fortsatt lidande.
På annandagen har man lyssnat på så många jullåtar att man tappar besinningen och är beredd att göra vad som helst för att få ett abrupt slut på lidandet. Denna stämning lämpar sig bäst för hjärntvätt alternativ folkmord, och mig veterligen är detta inga traditionella inslag i konceptet "jul", men jag kan förstås ha fel.
Jag tror att detta kommer till uttryck i vad vi brukar benämna som "mellandagsrean". Aggressioner som vi tillskansat oss genom idogt julmusikspelade utageras på pensionärer eller andra människor som står mellan oss och våra reafynd.
Men jag är de långa utläggningarnas man och påståendet ovan innebär inte att jag gillar julens alla bieffekter samt hur den inverkar på människors beteende. Julmusik är en sådan aspekt av julen som jag helst skulle vilja vara utan. Det går inte att fly från dessa trallvänliga toner om pepparkaksgubbar och mammor som kysser tomtar. Det är som melodifestivalen, fast överallt, hela tiden.
De ivrigaste försvararna av julmusikens legitimitet brukar för det mesta inte hänvisa till musikens kvalité, utan det är som stämningshöjare som julmusiken har sina förtjänster, menar dessa okultiverade personer. Vore julmusiken verkligen bra rent musikaliskt hade vi lyssnat på den året runt. Om vi utgår från att julmusiken skapar en viss "stämning" eller "atmosfär", hur tar sig då denna till uttryck? Jag skulle vilja likna julmusiken vid den psykologiska tortyr som kineserna brukade för några hundra år sedan. Förenklat går den ut på att tortyrobjektet spänns fast i en liggande position och en droppe vatten träffar med regelbundna tidsintervaller objektets panna. Dropp...... dropp...... dropp....... dropp tills personen i fråga flippar ur och erkänner precis vad som helst för att slippa fortsatt lidande.
På annandagen har man lyssnat på så många jullåtar att man tappar besinningen och är beredd att göra vad som helst för att få ett abrupt slut på lidandet. Denna stämning lämpar sig bäst för hjärntvätt alternativ folkmord, och mig veterligen är detta inga traditionella inslag i konceptet "jul", men jag kan förstås ha fel.
Jag tror att detta kommer till uttryck i vad vi brukar benämna som "mellandagsrean". Aggressioner som vi tillskansat oss genom idogt julmusikspelade utageras på pensionärer eller andra människor som står mellan oss och våra reafynd.
Kommentarer
Trackback
