blindtarmen

Jag ska inte hålla inne på mitt hjärtas mening, så jag säger det på en gång: jag hatar facebook. Hat kan tyckas vara ett lite väl starkt kraftuttryck, vilket man bör akta sig för att överanvända, men jag hatar faktiskt facebook.

Det har kommit till en punkt där mer eller mindre alla i min bekantskapskrets har ett användarkonto på facebook. Jag upplever dessutom ett tryck utifrån att man som människa 2008 bör ha tillgång till facebook, vilket bara får mig att vända taggarna än mer utåt. Samma sak går igenom allt jag har gjort, jag vill inte göra som jag blir tillsagd. Försöker du tvinga mig till något, vill jag göra motsatsen. Detta kan tolkas på en rad olika sätt, vilka jag inte ämnar gå in på närmare här.

Av samma anledning är jag den sista människan i Sverige som inte har läst någon bok i Stieg Larsson-triologin. Alla, i vid betydelse, går i godo för dessa böckers förträfflighet och storhet. När jag säger att jag inte har läst dem än, ser folk ut som frågetecken och tycker absolut att det är det nästa jag ska ta i tu med. Därför innebär den bok (män som hatar kvinnor) som för närvarande ligger i min resväska och väntar, mer ångest än spänning för mig.