blindtarmen

Lustig nog blev jag kort efter förra inlägget utan internet. Jag var hemma själv hos Stina i Linköping och gjorde vad killar brukligen gör när de är själva, jag tittade på en kung fu-film, en av få genre som jag inte kan få Stina att titta på. Flimen var inget vidare, men jag var på ett sånt där humör ni vet, orkar inte göra någonting samtidigt som man är sjukt rastlös av samma anledning, så jag brydde mig föga.

Halvvägs in i filmen sa det poff och proppen gick. Det har hänt innan när jag varit hemma hos Stina, men märk väl att hon aldrig har varit hemma när proppen har gått, därför finns det fog för att misstänka att propparna, men även elektronik i största allmänhet, har någonting emot mig.

När jag hade fått ordning på electricteten igen visade det sig att sladden mellan datorn och vägguttaget inte längre var brukbar och osade dessutom knallpulverpistol. Detta är en relativt nyinköpt sladd så man kan fråga sig ifall det var ett fabriktionsfel eller om det helt enkelt var Stinas dator som var lite trött och ville vila. Något internet blev det inte att tala om efter det, då datorns batteri räcker ett par timmar, sen fungerar inte datorn alls.

I samma sekund som dator sa upp sig blev mitt liv mycket svårare. Den komplettering som har hängt över mig i två månader och som jag tänkte "göra snart" blev genast omöjlig att göra (oturligt nog) och jag fick leta reda på ett bibliotek för att boka bussbiljett hem till Karlskrona. Jag kan inte låta bli att undra om detta är straffet för att jag hade en något kritisk underton till Stinas tekniska aperatur i föregående inlägg, eller har ödet känsla för ironi?