blindtarmen

I hushållet Börjesson/Wilén har rollerna blivit ombytta över en natt. Stina har börjat läsa i Malmö och jag har påbörjat en betydligt slappare kurs än den jag läste i höstas. I höstas var det jag som fick släpa mig upp ur sängen på morgonen, medan Stina kunde ligga kvar och snooza en stund till (därav absolut inte sagt att hon gjorde det). Vanligtvis började jag tidigare och slutade senare än vad hon gjorde.

Den här veckan har jag dock fått en välförtjänt lavett av verkligheten. Inte nog med att Stinas pendlande till Malmö tar en hel del tid i anspråk (2h enkel resa), den här veckan har det inte fallit sig bättre än att jag har fotbollsträning samma dagar som hon har varit i skolan. De dagarna då hennes skola kolliderar med min fotbollsträning kan vi som tidigast ses ungefär 21.30.

idag har jag, liksom Stina, sovmorgon till kl 13.15. Det innebar att hon behövde ställa väckarklockan på den mycket okristliga tiden 06.30. Med tanke på min morgontrötthet och oförmåga att somna om när jag väl har vaknat, kommer vi helt enkelt inte att klara av att sova ihop lika mycket som vi gjort tidigare.

Man kan, om man vill, tyda en viss bitterhet i det här inlägget, men hur konstigt det än låter så är det precis tvärtom. Stinas beslut att pendla 2h enkelresa till Malmö i vår gör mig glad. Alternativet hade varit att hon flyttat tillbaka till Malmö och det är ett scenario som jag helst inte vill tänka på. Därför kommer jag inte att gnälla en sekund på att hon är borta mycket eller på att hon är grinig när hon kommer hem.

Jag är henne tacksam.