MSN -en gåva eller en förbannelse?
Så fort man är på väg till dasset för lite kvalitetstid med sig själv, med sin nya serietidning under armen, hör man "pling, pling, pling" från datorn. Alltid! Om jag nu väljer att ignorera dessa dårar och forsätter med mina "bestyr", så kommer dessa marodörer till medmänniskor att fortsätta skicka meddelanden och plingandet kommer fortsätta i evigheter. Jag kommer inte att finna ro till att sköta mina "bestyr" och tillslut får jag avsluta uppdraget och besvara deras meddelanden.
Vill dessa människor att jag ska få hemorrojder?
Efter ett tag saknar man dock det irriterande plingandet. Det hänger nog samman med att vi lever i ett samhälle där vi alltid förväntas vara anträffbara, både på mobilen och på datorn. När man kommer hem dras man nästan automatiskt till datorn. Inte för att man tvunget behöver skriva till någon, utan bara för att ha koll på läget. Vem som är hemma, vem som är var osv. Det är lite av ett kontrollbehov. Jag har aldrig förr sett mig som en människa med större kontrollbehov. Kanske dags för en självransakning...
Jag stängde av allt ljud på msn för ett och ett halvt år sedan när jag höll på att bryta ihop av stressen den ständiga kontakten ger en. Det hjälpte faktiskt, att inte bli påmind om kontakten hela tiden utan att man bara är vid msn när man just är vid datorn. Oftast kan man ju ta det man ska säga när personen väl kommer till datorn annars. Är det jätteviktigt kan man väl hoppas att de ringer istället.
Hemoröjjder får man inte av att knipa ihop arslet. Dock kan man få en smula förstoppning av ovan nämnda aktivitet.
Tack för mig och varsogod för anatomilektionen =)
Käre vän av ordning (håkan)
Jag ger dig delvis rätt, eftersom forskningen verkar vara lite dålig på området. men på http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=18668 går det bland annat att läsa att "det är vanligare hos äldre, överviktiga, gravida och hos dem som ofta får förstoppning".
