Chuckie D
Följande inlägg är fotbollsrelaterat och läses på egen risk
***
Just nu mår jag oförtjänt bra, så bra att jag börjar bli orolig över när det ska vända, för det gör det alltid. Livet som fotbollssupporter är en emotionell bergochdalbana, men nu ska vi inte hänga upp oss på det.
Just nu kan hammarby ställa vilken junis som helst på banan och denne spelar som om det vore en självklarhet med spel i allsvenskan.
Just nu klarar sig hammarby utmärkt utan en traditionell backlinje. Dra ner ett par mittfältare och skyttekungen i talanglaget (div.2) istället. Anfall är bästa försvar sägs det, släpper vi in två mål/match får vi väl göra tre frammåt.
Just nu kan Hammarby slå 26 passningar inom laget, för att sedan avsluta med ett mål.
Just nu känns en 3 målsledning inte helt säker en kvart före slutet. Det svänger om bajen som bekant.
Just nu kan motståndarnas målvakter klanta sig likt vad hammarbys ditos har gjort till en konstform de senaste säsongerna.
Just nu kan Charlie Davies göra mål. Var är ni nu alla ni som hånfullt skrattade åt mig när jag med en idiots envishet försvarade honom förra säsongen?
Chuckie D personifierar den orkan av medvind som Hammarby för närvarande befinner sig i. Han springer och springer, allt som oftast får han bollen med sig och ibland gör han t.o.m. mål. Genom att han tåar in bollen emellanåt och de billiga målen kommer mer kontinuerligt, får hela laget mer andrum. Jag är bajare, jag hade kunnat doktorera i ämnet måltorka. Frustrationen, den ständiga oron och stressen över att bolljävlen aldrig går i mål. Hammarby har fått kämpa för sina mål och har haft väldigt lite stolpe in de senaste åren.
Det skulle förvåna mig föga om Charlie inte skulle hitta nätet någon mer gång iår, om försvarsspelet skulle ramla ihop som ett korthus. Allt över 3 passningar inom laget ses som fullt godkänt, en ångestfylld tillvaro i tabellens nedre region. KRIS KRIS KRIS. Men just nu mår jag jävligt bra och det kan ingen ta ifrån mig.
***
Just nu mår jag oförtjänt bra, så bra att jag börjar bli orolig över när det ska vända, för det gör det alltid. Livet som fotbollssupporter är en emotionell bergochdalbana, men nu ska vi inte hänga upp oss på det.
Just nu kan hammarby ställa vilken junis som helst på banan och denne spelar som om det vore en självklarhet med spel i allsvenskan.
Just nu klarar sig hammarby utmärkt utan en traditionell backlinje. Dra ner ett par mittfältare och skyttekungen i talanglaget (div.2) istället. Anfall är bästa försvar sägs det, släpper vi in två mål/match får vi väl göra tre frammåt.
Just nu kan Hammarby slå 26 passningar inom laget, för att sedan avsluta med ett mål.
Just nu känns en 3 målsledning inte helt säker en kvart före slutet. Det svänger om bajen som bekant.
Just nu kan motståndarnas målvakter klanta sig likt vad hammarbys ditos har gjort till en konstform de senaste säsongerna.
Just nu kan Charlie Davies göra mål. Var är ni nu alla ni som hånfullt skrattade åt mig när jag med en idiots envishet försvarade honom förra säsongen?
Chuckie D personifierar den orkan av medvind som Hammarby för närvarande befinner sig i. Han springer och springer, allt som oftast får han bollen med sig och ibland gör han t.o.m. mål. Genom att han tåar in bollen emellanåt och de billiga målen kommer mer kontinuerligt, får hela laget mer andrum. Jag är bajare, jag hade kunnat doktorera i ämnet måltorka. Frustrationen, den ständiga oron och stressen över att bolljävlen aldrig går i mål. Hammarby har fått kämpa för sina mål och har haft väldigt lite stolpe in de senaste åren.
Det skulle förvåna mig föga om Charlie inte skulle hitta nätet någon mer gång iår, om försvarsspelet skulle ramla ihop som ett korthus. Allt över 3 passningar inom laget ses som fullt godkänt, en ångestfylld tillvaro i tabellens nedre region. KRIS KRIS KRIS. Men just nu mår jag jävligt bra och det kan ingen ta ifrån mig.
Kommentarer
Trackback
