träningsvärk i lungorna

Jag har lätt för att bli paranoid när det gäller sjukdomar och skador. Det hör lite ihop med pessimisten inom mig som tror att allt djävulskap ska drabba just mig. Om det finns någonting som kallas för turistmage, så kommer det definitiv att drabba mig när jag är utomlands. Ett exempel på när jag trodde att jag hade drabbats av just denna åkomma var när jag och Stina var på Cypern. Efter några dagar dricker jag på ren reflex ett glas vatten ur kranen (vilket vi blivit rekommenderade att inte göra) och när jag förstått innebörden av mitt handlande börjar jag genast tro att jordens undergång är väldigt nära. Stina skrattar mest åt mig och tycker att jag överdriver, men jag tror verkligen att jag ska dö och tycka synd om mig själv är någonting som jag bra på. Sen kommer dock Stina på att jag bryggt kaffe på just det här vattnet hela veckan utan att bli sjuk och där står jag som ett fån i mitt mest ovärdiga tillstånd (dvs. självömkan). Bara under Cypern-resan var jag dessutom helt övertygad om att jag drabbats av både värmeslag och flammande hudutslag.

Igår spelade jag match. Efter matchen känner jag smärtor i bröstet, närmare bestämt mot bröstbenet. Idag på morgonen hade inte smärtorna gått över och minnen av folk som gått runt med punkterade lungor i flera dagar började så sakteliga göra sig påminda. Efter 20 minuter var jag helt enkelt tvungen att ringa alla hypokondrikers bästa vän, sjukvårdsrågivningen. Där kom jag fram till en lugn medelålders kvinna som tröstade mig och sa att det inte var någon fara, det var bara utvändiga smärtor. Min högst egenkonstruerade diagnos är att jag under matchen helt enkelt fick springa ovanligt mycket från min målvaktsposition och därigenom drabbats av träningsvärk i lungorna. Min lungkapacitet, som i det närmsta kan liknas vid en 60 årig kedjerökare, räckte helt enkelt inte till för denna erhörda fysiska ansträngning. För att ytterligare understryka min ringa lungkapacitet kan det även nämnas att jag förmodligen är den enda målvakten i blekingefyrans historia som har drabbats av kramp under pågående match. Det är ett helvete att springa och hämta alla bollar när motståndarna skjuter iväg dem hela tiden...
 

Bilderna föreställer mig när jag kurerar ett akut värmeslag. Väldigt synd om mig....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0