självrannsakan
Igår var ingen enkel dag för mig. Jag kände mig kluven av en inre stormande strid som i korthet berörde respekt, stolthet, hämnd och den människan jag vill vara kontra den människan jag är. Ibland är det inte lätt att handla på bästa sätt, samtidigt som det kan vara svårare efteråt, då tankarna börjar snurra.
För att ge en klarare bild av vad jag menar krävs det att jag beskriver den sekvens som satte igång denna jävulens självrannsakningsmaskin. Ur mitt perspektiv satt jag på Sivans nedervåning och pratar med min bror och några av hans vänner. Jag får en öl kastad, helt oprovocerat och fullt medvetet, i mitt ansikten av en person som jag aldrig tidigare träffat än mindre hälsat eller pratat med. För den som inte ser betydelsen av en sådan handling skulle jag, och detta må vara en subjektiv värdering, likställa den med att spotta någon i ansiktet och förbannat synd på de dyrbara dropparna.
Primathjärnan kopplas in och utan att jag vet ordet av är jag, om än lite klumpigt på det sliriga golvet, på fötterna och tuppfäktas med killen och skriker mitt hjärtas mening två centimeter från hans ansikte. Någonstans fungerar ändå sannolikhetskalkulatorn, det berusade tillståndet till trots, och jag inser att jag i det läget har mer att förlora än att vinna på att sopa till idioten. Det gav mig de fem sekunderna innan någon slet bort mig.
Blöt, förnedrad och heligt förbannad gick jag sedermera hem. Tur att Stina var där och tog hand om sin förbannade pojkvän...tack älskling...Killen? han lär ha fått en öl över sig av sitt ex (som är bekant med min bror) samt enligt uppgift blivit utkastad från stället. Detta kändes emellertid mindre relevant då det enda jag kunde känna var ett både förklarligt och fullt rimligt hämndbegär. Att inte få den direkta fysiska upprättelsen kändes fruktansvärt jobbigt, ett öga för ett öga, samtidigt som det inte hade lett till något konstruktivt och hans provokation hade lyckats.
Jag kunde ändå inte låta bli att känna det som om han kom billigt undan och inte fick sona sitt brott. Det hade, åtminstone kortsiktigt, känts bättre att sopa till idioten, det är så män (och troligen även kvinnor) har löst konflikten av den naturen i alla tider. Men i efterhand, med lite distans, är jag glad över att slippa ta konsekvenserna av ett sådant handlande. Han var definitivt inte värd det.
För att ge en klarare bild av vad jag menar krävs det att jag beskriver den sekvens som satte igång denna jävulens självrannsakningsmaskin. Ur mitt perspektiv satt jag på Sivans nedervåning och pratar med min bror och några av hans vänner. Jag får en öl kastad, helt oprovocerat och fullt medvetet, i mitt ansikten av en person som jag aldrig tidigare träffat än mindre hälsat eller pratat med. För den som inte ser betydelsen av en sådan handling skulle jag, och detta må vara en subjektiv värdering, likställa den med att spotta någon i ansiktet och förbannat synd på de dyrbara dropparna.
Primathjärnan kopplas in och utan att jag vet ordet av är jag, om än lite klumpigt på det sliriga golvet, på fötterna och tuppfäktas med killen och skriker mitt hjärtas mening två centimeter från hans ansikte. Någonstans fungerar ändå sannolikhetskalkulatorn, det berusade tillståndet till trots, och jag inser att jag i det läget har mer att förlora än att vinna på att sopa till idioten. Det gav mig de fem sekunderna innan någon slet bort mig.
Blöt, förnedrad och heligt förbannad gick jag sedermera hem. Tur att Stina var där och tog hand om sin förbannade pojkvän...tack älskling...Killen? han lär ha fått en öl över sig av sitt ex (som är bekant med min bror) samt enligt uppgift blivit utkastad från stället. Detta kändes emellertid mindre relevant då det enda jag kunde känna var ett både förklarligt och fullt rimligt hämndbegär. Att inte få den direkta fysiska upprättelsen kändes fruktansvärt jobbigt, ett öga för ett öga, samtidigt som det inte hade lett till något konstruktivt och hans provokation hade lyckats.
Jag kunde ändå inte låta bli att känna det som om han kom billigt undan och inte fick sona sitt brott. Det hade, åtminstone kortsiktigt, känts bättre att sopa till idioten, det är så män (och troligen även kvinnor) har löst konflikten av den naturen i alla tider. Men i efterhand, med lite distans, är jag glad över att slippa ta konsekvenserna av ett sådant handlande. Han var definitivt inte värd det.
Kommentarer
Trackback
