blindtarmen

I ett plötsligt ögonblick av klarhet och briljans, i all spritånga och förvirring, börjar Unbeck att fnissa okontrollerat för sig själv. Unbeck kan i en rad avseenden liknas vid Emil i Lönneberga och då tänker jag främst på deras gemensamma förkärlek till hyss. En liten skillnad dem emellan är att Emil oftast har goda intentioner i sina handlingar som sedan efter diverse omständigheter råkar resultera i ett hyss, medan den goda intentionen knappast är nödvändig för herr Unbeck.

Det sitter en lirare i väst vid ett bord på sivans nedervåning som är ganska bra i gasen. Unbeck får Emma till att gå fram till honom och säga "jag känner igen dig... är det inte du som är med i dansbandskampen! Du är ju sångaren i Fernandoz!" och sedan envisas med att få denna celebritets autograf. Killen blir fruktansvärt konfunderad, men det är ju inte varje dag man får skriva en autograf så han kladdar ner sin namnteckning. Allt efter som kvällen löper kommer det fler personer som frågar efter autografen och vill spegla sig en stund i hans stjärnglans.

Väst-killen blev kändis för en kväll och hade vi inte dragits med så till den milda grad att vi övertalade en ordningsvakt till att be om snubbens autograf, så hade han nog vaknat idag och på allvar funderat över vad som egentligen hände kvällen innan.