blindtarmen

Skvaller betraktas i många sammanhang som en negativ företeelse. Det hör inte till ovanligheten att folk med jämna mellanrum helt tar avstånd mot sådant och istället bedyrar att de minsann inte håller på med sådant trams. Dessa människor fascinerar mig, för det är inte heller helt ovanligt att dessa ovan nämnda personer i nästa andetag släpper en hemlis om någon i bekantskapskretsen. Sluta låtsas! Skvaller är roligt och har fört människor samman sen jeusu tid och troligen innan dess också. Spänn av ett par hekto och ta inte dig själv och andra på för stort allvar, jag är helt säkert att även Dalai Lama pratar bakom sina polares ryggar...

Personligen kan jag mycket väl tänka mig att fördriva tiden med lite skitsnack, men samtidigt måste jag dock erkänna att jag är fruktansvärt dålig på att snappa upp skvallret i min omgivning. Inte för att jag ser ett moraliskt fel i att skvallra, utan för att jag helt saknar talang på området. När skvallret når mig så har det för länge sen blivit allmän kännedom. Jag vet inte vad det beror på, om jag bara inte tycker att mina medmänniskor är intressanta, eller om jag helt saknar nyckeln till de sociala koder som krävs för att hjärnan ska bearbeta skvallret. En form av social utvecklingsstörning helt enkelt. Det händer ganska frekvent att jag gör riktiga klavertramp, då en normalt fungerande människa hade kunnat läsa av signalerna och känna av att här är det någonting som inte stämmer.

Jag går lyckligt ovetande runt i min egna bubbla och reagerar föga på min omgivning. Jag kan helt enkelt inte hålla koll på både mig själv och andra samtidigt, vilket både är en gåva och en förbannelse. Det finns ju kurser för nästan allt, smalt som brett, på universitetet, men någon "skvallerkunskap för nybörjare" har jag hittills inte sett till... det vore det kanske värt att lägga en termin på...