blindtarmen

Det här med fylle-sms är ett intressant fenomen. Jag brukar vara duktig på att inte skicka iväg oanständigheter och annat felstavat nonsen, men ibland, i rätt sällskap kan även jag ge vika inför de mörka krafterna. Nedan följer min sms-korrespondens med Stina förra lördagen. Det är alltid vanskligt att återge situationshumor i efterhand, men jag ska göra ett försök.

Jag satt på Sivans i min gode vän Marcus sällskap och vi löste väl knappast några världsproblem, då Stina ringer. De som har varit på Sivans vet att ljudnivån knappast bjuder in till några längre telefonsamtal, så jag la på luren utan att svara och skickade ett sms där förklarade situationen. Så långt inga problem, men sen skulle Marcus, djurmetaforernas mästare, vara med på ett hörn och resten ja... 

S: Jag förstod de. Vi e iaf hemma nu. puss puss
H: Jag tror att jag är en orm. Uppfattat!
S: Jaha, ja en orm... Mmm just de... Go natt älskling
H: Ja precis en sån som slingrar sig alltså. Du vet. Fast nu känner jag mig mer som en örn fast på ett bra sätt rätt skön, du vet.

Abstrakt filosofiskt på något sätt. Vidare analys känns överflödig.