accentfärg
Jag börjar så smått bo in mig på P G Vejdes väg, efter en minst sagt ...udda... inledning. Den planerade ommålningen bidrog även den till att jag inte orkade/ville börja dona för mycket, då sladdar och tavlor ändå skulle få plockats ner i samband detta.
Jag har fortfarande tavlorna ståendes på golvet, högtalarsystemet har inte kommit upp ännu och soffan visade sig bli ytterligare en vecka försenad, men det känns ändå som om det börjar hända saker i mitt bohag.
Jag gillar vitt och svart och därför bestämde jag mig för att tillföra en accentfärg i min inredning, för att undvika känslan av att vakna upp i en sjukhussäng varje morgon. (Det faktum att jag ens diskuterar accentfärger ger seriösa Ernst-vibbar, snart går jag runt som en barfota livsnjutare, med uppvikta jeans samt en skön och mysig hemmastickad tröja.) Jag, i min enfald, valde färgen turkost, mest för att min mamma har gett mig ett turkost fat och det är ju en början lika bra som någon annan resonerade jag. Föga var jag då medveten om att turkost finns i ca 3245 olika varianter. Ungefär.
Jag väntar, som tidigare nämnts, fortfarande på min soffa , men jag hittade ett par riktigt snygga soffkuddar under helgens vistelse i Linköping. Problemet var bara att jag inte kunde avgöra ifall de var turkosa eller blå, vilket fick mig att känna mig som min käre färgblinde far som inte kan skilja orange från rött, eller ens grönt från svart. Jag köpte kuddarna på chans och har nu genom en väldigt vetenskapligt tillförlitlig undersökning konstaterat att kuddarna är turkosa. Av de fem tillfråga personerna har alla konstaterat att kuddarna är turkosa, 5-0 i en annan uttrycksform.
Resultatet kan ha påverkats av min ledande fråga: "visst är de här kuddarna turkosa?" följt av ett stelt leende och en bedjande blick som avslöjar precis all min invärtes osäkerheten. Att neka i det läget vore som att sparka på någon som redan ligger ner, därför är min teori att min omgivning låter mig leva lycklig i ovisheten, framför att konfrontera mig med sanningen.
Jag är med andra ord inte säker på om mina soffkuddar är turkosa, eller om det är min omgivning som försöker skydda mig från en sanning som inte är i stånd att hantera. Varför valde jag inte grått istället? Grått är grått, mörkt eller ljust, men likväl grått. Så mycket enklare mitt liv hade varit då...
Jag har fortfarande tavlorna ståendes på golvet, högtalarsystemet har inte kommit upp ännu och soffan visade sig bli ytterligare en vecka försenad, men det känns ändå som om det börjar hända saker i mitt bohag.
Jag gillar vitt och svart och därför bestämde jag mig för att tillföra en accentfärg i min inredning, för att undvika känslan av att vakna upp i en sjukhussäng varje morgon. (Det faktum att jag ens diskuterar accentfärger ger seriösa Ernst-vibbar, snart går jag runt som en barfota livsnjutare, med uppvikta jeans samt en skön och mysig hemmastickad tröja.) Jag, i min enfald, valde färgen turkost, mest för att min mamma har gett mig ett turkost fat och det är ju en början lika bra som någon annan resonerade jag. Föga var jag då medveten om att turkost finns i ca 3245 olika varianter. Ungefär.
Jag väntar, som tidigare nämnts, fortfarande på min soffa , men jag hittade ett par riktigt snygga soffkuddar under helgens vistelse i Linköping. Problemet var bara att jag inte kunde avgöra ifall de var turkosa eller blå, vilket fick mig att känna mig som min käre färgblinde far som inte kan skilja orange från rött, eller ens grönt från svart. Jag köpte kuddarna på chans och har nu genom en väldigt vetenskapligt tillförlitlig undersökning konstaterat att kuddarna är turkosa. Av de fem tillfråga personerna har alla konstaterat att kuddarna är turkosa, 5-0 i en annan uttrycksform.
Resultatet kan ha påverkats av min ledande fråga: "visst är de här kuddarna turkosa?" följt av ett stelt leende och en bedjande blick som avslöjar precis all min invärtes osäkerheten. Att neka i det läget vore som att sparka på någon som redan ligger ner, därför är min teori att min omgivning låter mig leva lycklig i ovisheten, framför att konfrontera mig med sanningen.
Jag är med andra ord inte säker på om mina soffkuddar är turkosa, eller om det är min omgivning som försöker skydda mig från en sanning som inte är i stånd att hantera. Varför valde jag inte grått istället? Grått är grått, mörkt eller ljust, men likväl grått. Så mycket enklare mitt liv hade varit då...
Kommentarer
Postat av: Bror
Lugn bror, de är turkosa. Om så i en lite mörkare nyans. Och färger är ju min grej.
Klaga inte på pappa! Hans värld är så mycket enklare när allt är svart och vitt - avundas honom! ;)
Trackback
